147 meter byts mot 13 mil.
Det ordnar sig- det gör det alltid.
Det är helt galet, jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Jag är såklart överlycklig, det är jag verkligen, men samtidigt rädd och nervös. Men det är väl så det ska vara :) Så det jag gjort hela den här dagen är att betala volontärresor, läsa på allt om Sydafrika (för femtioelfte gången), skrivit upp vad jag ska fixa innan jag åker, vad som behövs köpas, skrivit upp folks adresser som behövs när jag ska skicka vykort, fixat resedagbok där ni kan följa min resa och så vidare.
Det är konstigt hur saker och ting alltid löser sig, även i det situationer då man absolut inte ser någon lösning.
Helgbilder.
Lite bilder sen helgen:
Systemkamera- check.
Julia spårar och bits, Åsasara är den som blir biten medan jag och Emma får ett antal skrattanfall.
Julia vid tretiden: jag är inte alls trött, jag vill inte sova. Jag har spring i benen.
Åsasara, jag, Emma: godnatt nu.
Två minuter senare sover hon som ett barn, först av alla, haha.
Själv har jag väl inte sovit mer än 3-4 timmar inatt, men är ändå oerhört pigg och glad. Kan bero på att jag köpt en systemkamera idag (Nikon d3000 eller nåt), vilket är massa lycka! Åh! Över 6000 spänn fattigare, men det är det värt.
Ikväll är det utgång, lösgång och bortgång som gäller. Sen vart vi hamnar är en annan, oväsentlig, femma.
As if a good thing ever could make up for all the pain.
Ikväll drar jag, Simone och Emma hem till Julia för en myskväll med mat, vin (öl för min och Simones del skulle jag gissa på) och mys. Imorron drar jag och mamma först till Skövde och letar systemkamera till mig, sen ska jag och Simone på Axvalla Marknad, haha. Var tre veckor sen jag såg Simone, så det kan behövas.
Är inget större fan av Robyns musik direkt, men hennes texter är åh-så-bra:
It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing, faking a smile when I feel like I'm falling apart inside
And now you're gone, there's like an echo in my head
And I remember every word you said.
Looking for the great escape.
Jag trodde att jag skulle klättra på väggarna efter att jag blivit arbetslös den 13 augusti, men har bara tyckt det varit jävligt skönt än så länge! För sedan den dagen jag slutade jobba har min almanacka varit full med något varje dag, även om saker har varit jävligt spontana så har det hänt saker. Så när det är som det har varit de senaste två veckorna så är det rätt gött att vara arbetsfri (låter lite bättre än arbetslös, right?). Idag är den första dagen som inte varit inplanerat med något, och det är rätt gött det med. Även fast det känns som man får passa på att hitta på saker nu medan folk är hemma i Skara och inte ute i andra delar av landet/världen.
Bad day, looking for a way,
home, looking for the great escape.
Gets in his car and drives away
far from all the things that we are.
Puts on a smile and breathes it in
and breathes it out, he says,
bye bye bye to all of the noise.
One way or another, I´m going to make it.
När några av mina planer blir ändrade får jag lätt tunnelseende. Det enda jag kan se är motgångarna, och jag kan inte tänka rationellt överhuvudtaget. Jag vill helst inte ens prata om problemen för då blir dom verkliga, vilket gör att jag måste ta tag i att se andra alternativ och möjligheter. Då är det jävligt tacksamt att ens pappa ringde nyss, peppade och ser alternativen åt en. Åh, han är så jävla bäst, stöttande och lugn, så nu hoppas jag att min (hans) andra idé går bättre och att volontärresor inte krånglar till med den resan också..
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig.
håll dig borta från honom han kommer att såra dig
Det här är vad alla har varnat mig, hej;
du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig;
håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän.
Go now and live.
Jag är en sucker för citat och visdomsord. Jag älskar det och blir så jävla peppad av att läsa sånt. Som den här till exempel, hur underbar är inte den:
For you I bleed myself trying
For you I bleed myself trying.
Ordbajseri.
Jag: ah, har ni bestämt hur ni gör ikväll eller? Kan jag ha bilen?
Johan: du kan få låna bilen- på ett villkor.
Jag: ja, såklart... Vadå?
Johan: att du hjälper mig att diska innan. Det har blivit så jävla mycket det senaste.
Jag: mm, kommer sen.
Japp, i såna lägen är det bara att spela med, för där har jag inget att säga till om. Vad gör man inte för en kväll med Lossan, haha. Innan jag drar ska jag sy om min kavaj och bli av med den här jävla huvudvärken jag vaknat med de senaste dagarna. Det är som att jag undermedvetet vet om att början på dagen kommer med dåliga nyheter, för det har det ju gjort det senaste.
Nyår 2006.
Don't let your dreams disappear.
come on let's fight the fear.
Jag är så jävla besviken, ledsen, arg, uppgiven och för första gången mer eller mindre utan hopp. Fanhelvetesjävlaskit. Vafan ska jag göra nu?
All your love is waisted.
Åh, jag börjar hoppas igen. Och det är fan inte bra, för om inte det här funkar så vettefan vad jag tar mig till.
"Det finns å andra sidan ett hem för handikappade barn i Kapstadenområdet som kunde vara ett alternativ att jobba på efter barnhemmet. De har stängt 5 oktober till 11 december så det kunde passa bra tidsmässigt. Du måste vara där minst 4 veckor. Jag kollar med vår samarbetspartner och återkommer med besked."
Ultimata grejen om det skulle fungera nu. Fan, kan ni inte hoppas lite åt mig? Jag tror inte någon kan förstå hur mycket jag vill det här. Hur mycket jag har velat det här sedan så länge jag kan minnas.
Det konstiga är att när ett problem ser ut att kanske (kanske kanske kanske) lösa sig, så gör sig nästa problem påmint igen. Och fan vad jag inte orkar med de känslorna, inte nu, inte igen. Bah.
Dagens plus: att jag fått träffa Kajsa, köpt en svart kavaj och ska ner och bada med Emma (+ möjligen Julia och Karin) ikväll. För tillfället klarar jag inte av att vara själv och låta tankarna explodera. Det skjuter jag upp till en annan dag..
Helvetes skit..
"Tyvärr har vi precis fått reda på att barnhemmet stängt i december 12 december 2009 till 19 januari 2010, så tyvärr går det bara att jobba 6 veckor på barnhemmet innan det stänger. Om du vill kan du resa runt i Sydafrika en månad och komma tillbaka till barnhemmet i januari runt 19 januari när det öppnar igen."
Älskar att de säger det nu, älskar att jag planerat mitt liv efter den resan och älskar att jag får ändra de planerna. Vet inte ens hur, men fan helvetes jävla skit. Helvetehelvetehelvete!
Fan, nu går jag och dör ett tag.
Mina olika miner i bilder.
Så, eftersom jag inte har någonting bättre för mig en måndagsnatt så tänkte jag visa några olika miner som jag ofta har. Eller kanske inte alls ofta har i verkligheten, men på kort? Wellwell, vi kör på´t:
Kanske den mest typiska Matilda-bilden? Right, huh?
Jag-får-inte-som-jag-vill-min.
Pappa säger att jag ska le mer på kort. Sen säger han också att jag har ett ansträngt leende då jag gör det. Vafan liksom. Så, bildbeviset på varför jag inte ler med tänderna på kort.
Det här är vad jag kallar att le ansträngt..
När pappa säger såna provocerande saker ger jag honom "den onda blicken", som han själv kallar den. Skulle försöka illustrera den, gick inte speciellt bra alls..
Så jag ser ut när jag dyker/är under vattnet.
Så ser jag ut när jag inte fattar något. Alternativt sett ett spöke. Tro det eller ej, men det första alternativet sker lite oftare än det andra..
Men vem försöker jag lura- mest av allt ser jag nog ut såhär..
Puss och tack för mig.
Piece of my heart.
Dagens kalas till ära, och för att sommaren snart är slut, kör jag på klänning:
"Det är något så begripligt med pussel-
antingen så passar bitarna ihop eller så gör de inte det.
Det finns inget mellanting,
inget som är halvrätt eller halvfel.
Inga svåra val att ta ställning till.
Gör man rätt växer bilden fram som den ska, enligt en given förlaga.
Gör man fel så är det bara att plocka bort och börja om.
Det tar lite längre tid, men ingen skada är skedd.
Bilden blir lika perfekt ändå, så småningom.
Så fungerar inte resten av livet.
Nej, där kan ett litet misstag vara irreparabelt och ödelägga allt man hoppats på
Varje sekund är en bit av helheten och den kommer aldrig tillbaka.
Går inte ändra eller flytta."
Värt varenda liten tår.
Men innan dess måste ett nytt pass fixas, flyg bokas, ta alla jävla vaccinationer (om jag ens hinner ta alla på två månader), reseförsäkring kollad och bokad, hämta ut och betala nya recept, köpa adapter, köpa systemkamera (ja, det är nödvändigt eftersom jag vill ha snygga bilder där nerifrån)... You name it, jag betalar, inte så heja. Sen så märkte jag att senaste dagen för mig att ta Twinrix på är imorron, och då missar jag Åsasaras kalas. Well, i alla fall början av det.
Visst- jag gillar att ta ansvar för saker och ting, men inte när allt kommer samtidigt, allt måste fixas inom viss tid (helst nu med detsamma). Och inte när allt kostar så sjukligt mycket pengar och gör att jag missar mina planer.
Meeen, trots allt det här, så är det värt det. Varenda litet öre och varenda jävla sekund av tråkigheter att fixa innan!
But nothin’s greater than the rush that comes with your embrace.
Så nu behöver jag bara fixa en bh som man kan klistra vid sidan (eftersom free-bra:n suger), så kan jag använda den. Eller så gör jag som mamma sa: "äsch, du behöver väl inte ha någon bh i Sydafrika, där går väl alla nakna med hängande bröst ner till magen." Haha, juste..
Igårkväll drog vi till Lisch och kikade på band som spelade, bland annat Melody Club. Har inte hört dom på år och dar, men de överraskade positivt, verkligen!
Idag har jag mensvärk och är helt överlycklig för detta, haha. Kan nog vara första gången. Så lycklig att jag drog med Carl ut och sprang i Petersburg förut, då förstår ni som känner mig hur speciellt det var, haha. Jaja, onödig information för många- inte för mig.
But nothin's greater than the rush that comes with your embrace.
If I hurt your feelings, well baby, then we're even.
Ingen bra dag alls idag kan jag ju säga. Lägger mig nog under täcket och vaknar någon gång nästa vecka.
If I hurt your feelings, well baby, then we're even.
Kräftskiva, bad och resplanering.
Efter badandet idag, som förövrigt var väldigt mysigt, drog jag och Emma med hem till Åsasara. Lite planerande skulle det blir inför Barcelona/Thailand i september. Och ni vet troligen inte så mycket om det eftersom jag inte sagt nåt om det. Det är inte säkert att det blir av för min del eftersom pengar saknas ganska rejält inför Afrikaresan och sådär. Men om det fixar sig med pengar är jag inte sen på att dra med dom i början av september i någon månad. Jag hoppas verkligen jag vinner på Lotto eller nåt, för jag behöver komma iväg. Skara kommer nog snart att kväva mig har jag en känsla av. Så om ni vet något bra boende någonstans, varsomhelst nästan i världen, säg till!
Bilder sen igårkväll och idag:
Känner att den här kvällen inte kommer bli någon höjdare. Jag saknar Julia, trots att jag såg henne för några timmar sen, bah.
How can we dance when our earth is turning?
Dags att dra ut till Emma Engström och bada med EmmaGudja, JuliaReadhead och Åsabajsa. Jag har inte ens kollat utanför fönstret om det är fint väder, men det blir nog ball i vilket fall.
How can we dance when our earth is turning?
How do we sleep while our beds are burning?
The time has come to say fair's fair
to pay the rent, now to pay our share
The time has come, a fact's a fact
it belongs to them, we're gonna give it back.
Aldrig nöjd.
Och än så länge känns det förjävla skönt att vara arbetsfri!
Ibland kan en man möta sitt öde på vägen han gick för att undvika det.
- jag blir så jävla ledsen och besviken på alla jävla killar som visar sig vara idioter. Och jag försöker att inte dra alla över en kam, men när de flesta man vet om numera beter sig som svin är det svårt att vara hoppfull om att någon inte är det. Och det värsta tycker jag är att man aldrig får något avslut. Jag hörde det på tv idag av någon psykolog eller nåt- killar ger inga avslut. Just nu är jag beredd att hålla med. Det känns som att de flesta (läs: alla) av er killar tycker att det är bättre att bara låta saker och ting rinna ut i sanden. Låta en relation rinna ut i sanden. Vad är ni rädda för, en diskussion? Att såra tjejen i fråga? Well, jag kan säga att ni sårar henne så jävla mycket mer genom att låta henne sväva i ovisshet. Det är fan det värsta! Sanningen gör ont, men skulle underlätta vårt självplågande och undrande rätt så jävla mycket.
Jag vet mycket väl att jag låter som en feministisk jag-hatar-alla-män brud nu, men det har varit som ett jävla domino de senaste månaderna. Killar som man tror är bra, som man tror ska bete sig schysst, bara faller ihop i mina ögon. Och det hela handlar ju om att göra saker på ett bra sätt. Jag menar ju givetvis inte att man ska hålla ihop med någon man inte vill vara med, men man kan ju sen sköta "jag vill inte träffas mer" biten så jävla mycket bättre än de flesta gör. Det enda jag vill är att man ska vara ärlig!
Och, en sak till, är ni otrogen mot er brud- gör slut om det är så jävla svårt att vara trogen.
- jag har aldrig varit den som lipat förut. Jag kunde räkna gångerna jag grät på ett år på en hand förut. Nu kan jag inte räkna gångerna jag gråter på en dag på en hand. What´s up with that? Det är som att jag tar igen alla förlorade tårar nu istället. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det kan vara en film, ett par som är söta på stan, någon som ger mig en komplimang... You name it- I cry.
Ibland kan en man möta sitt öde på vägen han gick för att undvika det.
We did rock that party!
Obligatoriska toalettkorten.
All in på dansgolvet.
Och en jävligt spårad bilresa hem på grund av fler passagerare än planerat. (Vems är dom nakna benen? Haha.)
Och vet ni vaaad? Jag är inte ens bakis idag. Förstår ni innebörden i det? Det är fan ett mirakel, jag räknar med att tidningen kommer snart!
Bra att man har så stora problem att ha beslutsångest över..
Det var längesen jag hade sånhär beslutsångest. Och det värsta är att det handlar om en jävla skitsak som om jag ska festa ikväll eller inte. De flesta är inte så på, men funderar på att joina Sarah och gänget på förfest, sen träffa resten som är ute på Måndax. Men fan, jag vet inte. Kanske går på förfesten och ser vart jag hamnar? I för sig, bli full och gå hem och lägga sig är ju inte helt hundra heller fan. Men okej, fixar vi skjuts dit och hem så kör jag. Man lever bara en gång.
Haha, i för sig så vettefan om det argumentet håller/gäller imorron. Senast igår sa jag att det fan fick vara slut på supandet ett tag framåt. Jag är helt värdelös på´t. Men okej, ikväll hittar ni mig på Måndaxklubbens dansgolv! Och jag ska fan ha roligt utan några baktankar, får se hur det går.
Marathonrock 09!
Stand up, little girl, a broken heart can't be that bad.
Fan vad väl jag känner mig själv alltså. Alltid när jag mår bra utan någon speciell anledning mår jag som värst senare den kvällen eller dagen efter. Och nej, det blev inget undantag igårkväll. Men, för att se det positiva så har jag blivit lite mer pepp nu idag igen. Den enkla anledningen är att jag ska få träffa alla mina Falköpingsälsklingar ikväll, och festa i Fkp för första gången på två månader. Marathonrock är det som gäller, förfest hos allas vår Lisa.
Hold on, little girl
show me what he's done to you
stand up, little girl
a broken heart can't be that bad
when it's through, it's through
fate will twist the both of you
so come on baby, come on over
let me be the one to show you.
What a feeling.
Gårdagen var i alla fall väldigt mysig och rolig, och nu ska jag snart fram till stan för att fika med Kajsa, sen dra runt och kolla lite efter second hand fynd.
Dagens outfit:
Ge inte löften du inte kan hålla.
Dagens planer:
- först sova eftersom min brukare höll mig vaken hela natten
- fika med brudarna på Nockes vid halv sex.
- gå på musikkvällen i Fornbyn senare ikväll.
Och för övrigt- när man gråter till Emil i Lönneberga vet man att man är inne i en jävligt känslig period.
Hey.
Arbetslös, javisst.
Meen, jag är fruktansvärt tacksam för att jag inte börjar skolan om en vecka. Då är jag hellre arbetslös i någon månad. Ingen mer skolångest, heja. I alla fall inte än på ett par år. Sisådär tre år om det blir som jag vill. Börja plugga vid 22 års ålder känns jävligt lagom, och kriminologi vid Stockholms universitet känns som en ultimat utbildning. Någon som vet vad intagningspoängen är? Nä, inte jag heller..
Ibland måste det få göra ont.
Let´s repeat my mistakes.
Så, nu har jag förhoppningsvis tjatat om dethär för sista gången..
The way we were.
Sen slänger jag in bilder på kläderna jag köpte i fredags:
Volang- och brodyrklänning, MQ
(som jag tänkte ha på Måndax ikväll).
Jeansväst, MQ.
Spets t-shirt, MQ.
Stickad tröja, H&M.
Tunika, Victoria of Sweden.
Jeans, MQ.
Så, dags att laga mat, ta en huvudvärkstablett för att sen göra mig iordning för en utekväll på Måndax och förfest hos Annie.
Mina kreativa dagar kan man räkna på en hand..
Idag tänkte jag vara lite kreativ (åtminstone så kreativ som jag kan vara) och fixa ihop en hel ram med foton. Jag beställde hem 60 foton från Extrafilm.se förra veckan, och de kom idag. Så fram med ramen, saxen och tejpen så kör vi! Eller ja, så kör jag. Och alla som vet hur fruktansvärt opysslig jag är, även om det bara handlar om en sånhär sak, vet att det här kommer ta ett x antal timmar för att få det någorlunda bra. Men jag har ingen stress, bara jag är klar tills det är dags för Måndax ikväll så är jag nöjd!
Nä, nu börjar det spöregna och åska, hörs sen!
Live like it matters.
Börjar jobba om en timme, och detta är vad som kretsar runt i mitt huvud:
- jag nyser var och varannan sekund, och jag som trodde min pollen var slut för den här sommaren?!
- jag är absolut värdelös på att kombinera kläder. Jag hittade värsta kapen i Göteborg i fredags (ett par ljusa jeans, en svart klänning, jeansväst, två blusar och en myströja), men kan jag kombinera något av det? Nä, exakt, så så jävla roligt var det när jag kom hem igår och skulle välja något att ha på mig. Det är såna saker som gör att jag får panik och skiter i att gå ut.
- att folk kan irritera sig på så jävla mycket olika saker. Saker som irriterar mig bryr sig troligen inte annat folk om, till exempel:
* förseningar. Oavsett om det handlar om tåg eller att man ska möta vänner på stan. Ska tåget gå klockan fem ska det inte komma halv sju, ska man ses vid nio ska man inte komma halv tio.
* att jag kör fel med bilen eller kollar fel på tider/datum osv. Det finns liksom inte att jag ska ha kollat fel dag för festen, fel tid för bussen, fel plats för mötet... Det kan förstöra en hel del timmar, för jag kollar inte fel! (Förrän jag gör det, vill säga).
* Folk som fjäskar. Oavsett om det skulle ge mig bättre betyg eller mer pengar, har jag svårt att se mig själv fjäska. Om en historiauppgift är åt helvete tråkig spelar jag inte entusiastisk och åh-vad-roligt-det-här-ska-bli bara för att göra lärare glad och nöjd. Jag krusar inte och stör mig jävligt mycket på dom som gör det. Likaså när det handlar om folk jag inte tycker om. Varför spela när man inte bryr sig?
* musik som ingen förut visste om, som helt plötsligt är det enda som spelas på radion = alla fjortisar gillar. Exempel: När jag lyssnade på Winnerbäck i sjuan var det inte en jävel som visste vem han var knappt. Likaså med Takida och Snow Patrol. Nu är dom nummer ett på fjortisarnas lista, vilket gör att oavsett hur länge man lyssnat på ett band så blir man musik-fjortis-stämplad för att man lyssnar på dom.
- Men mest av allt tänker jag på Sydafrika, att jag och pappa satt och kollade igenom alternativen nyss och han var jävligt positiv att jag skulle boka så fort som möjligt. Helst denna veckan, och jag vill inget hellre fan, så jag ska nog ta tag i det den här veckan. Eftersom jag bara har två nätter kvar att jobba på schemat så kommer jag ha massa tid över att planera det, yääy!
Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen.
Jag måste sova mer än 8 timmar per natt om jag ska fungera som en människa. Helst 9-10, men det kan jag ju glömma att få om jag jobbar dag och ska gå upp vid sju. Inatt, efter utomhusbion (som förövrigt var helt fullproppat med folk så vi fick knöka oss ner längst bak på en liten gräsplätt), sov jag knappt 6 timmar. Så idag somnade jag på jobbet. Haha, nej, det är inte lika farligt som det låter, och inte speciellt konstigt heller. Vi hade varit ute och gått 8 kilometer och satt i soffan för att kolla på Madicken för fjärden gången den här veckan, vem skulle inte somnat då man redan lärt sig alla repliker utantill? Precis, de flesta!
Denna kvällen kommer spenderas först på vår altan med grillning, sen häng och mys med Julia.
Om ni vill veta så saknar den här pysen:
(Vet inte om det är mamma eller pappa jag ska tacka för att jag blev såhär snygg och normal, men åh- tack! Haha, tss.)
Och, så att ni inte behöver oroa er menar jag, om jag inte bloggar imorron så är det för att jag stuckit till Götet för att bränna lite pengar (mammas pengar?), och för att senare på kvällen kanske dra en öl med snyggingen ovan som kommer hem.
"Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen."
Det är svårt att leva i en tid där det är lättare att spränga en atombomb än en fördom.
Dagens planer blir till att hämta upp Lossan på Coop när hon slutar, för att sedan dra ut någonstans och kvällsbada. Vid halv tio ska jag möta upp brudarna på Munken för att sedan gå till Djäknescenen där Mamma Mia visas på storbildsskärm. Det är ju för en gångs skull fint väder idag, så det blir nog bra.
För övrigt så gick det skitbra att jobba igår trots bakis och trötthet, och min brukare jag har nu är så mysig!
Dagens outfit:
1. Första bilden då jag faktiskt själv ser att jag har fått ganska långt hår. Har nog bara haft såhär långt hår en gång tidigare, i sjuan.
2. Dags att köpa en ny kamera? Någon som vet en bra digitalkamera- säg till! Som går att förstå sig på och kostar max 6000. Tack.
"Det är svårt att leva i en tid där det är lättare att spränga en atombomb än en fördom."
Lära sig av sina misstag? Tror inte det va..
Mer fakta är att jag måste sluta lita så mycket på mina impulser. Eller nej, det var ju lite fel, för jag litar egentligen inte alls på dom, men min disciplin är för kass för att jag ska kunna stå emot dom. Speciellt när det handlar om att sova själv eller inte. Om det är något misstag jag inte lär mig av så är det att jag aldrig lär mig att stå emot mina impulser. It all comes back to you in the end, att jag inte förstått det än. Fyllesms och samtal är visserligen då man är som mest ärlig, men vafan Matilda..
För tillfället vill jag mest dra ett täcke över huvudet i några veckor, men det funkar sådär när man ska jobba över 16 timmar idag. Plus att bad står på schemat, inte så heja. Men vad ska man göra.. Äh, bra så.
Take me back to the start.
Har haft två riktigt bra dagar utan jobb. Fredagen-lördagen spenderades i Karlsborg med världens bästa mormor och morfar. Fikade, grillade, gick på stan, var vid kanalen, spelade spel och hade det allmänt mysigt bara. Igårkväll när jag kommit hem var det en överraskningskväll för Simone innan hon rycker in i lumpen imorron. Hade bestämt med Simone att vi skulle ses bara vi två, men när hon kom till stan var det jag, Julia, Emma, Sofia, Sara och Malin som stod och väntade på henne utanför Stadt. Kvällen spenderades sen med käk på Rocco (since Stadt och Enjoy inte öppnar förrän vid sex), mysig sommarkonsert på Planteringen och sen en myskväll hemma hos Emma med halva Skara där, lite spontant sådär.
Jag tror att jag kommande vecka kommer få tillbaka lite av det liv jag vill ha. Visst jobbar jag mycket, men luckorna är ganska bra fyllda ändå:
Idag: jobb 15.30- 22.30.
Imorron: jobb 7.45- 15.45, sen är det fest som fan på Måndaxklubben!
Tisdag: jobb 15.30- 8-00.
Onsdag: Träffa min saknade Lossan, sen utomhusbio med brudarna på kvällen.
Torsdag: jobb 7.45- 15.45, sen myskväll med Julia.
Fredag: Götet.
Lördag: jobb 7.45-15.45 (om jag inte kan byta bort det passet och spendera lördagen i Götet också).
Söndag: jobb 15.30- 8.00.
