Dag 3: Något du saknar.
Jag vill egentligen inte skriva om det här, för det första kommer mitt svar kännas klyschigt och uppenbart, för det andra blir det inte bättre av att skriva om. Men vi prövar det ändå, för vem har sagt att klyschan är något dåligt, va..
Om jag ska välja den händelsen jag saknar allra mest, sådär ont-i-hjärtat-av-saknad, så är det faktiskt två hädelser jag aldrig skulle kunna välja emellan. Det är min och Berghs resa förra vintern/våren och min Sydafrikaresa hösten 2009. Jag kan inte sätta känslorna i ord, jag har försökt några gånger förut. Men ni vet, när man går runt och känner sig sådär äckligt lycklig som man inte borde kunna vara. När man känner sig varm om hjärtat och får ett rus när man inser att det inte är någon dröm. Jag och Bergh gjorde allt jag vill göra på en resa- festa varje natt, sola, bada, dricka öl, äta gott, träffa nya människor, tatuera sig... Allt utom att kolla kulturella saker, helt enkelt. Sydafrikaresan lärde jag mig hur stark kärlek kan vara till världens vackraste och underbaraste barn. Så många tårar av kärlek och saknad jag känt för dom. Har aldrig känt någon sån sorts kärlek förut, och kommer med all sannolikhet inte känna det igen förrän jag får ett eget barn.
Som sagt- klyschigt. Men det är det jag saknar obeskrivligt mycket.
Om jag ska välja den händelsen jag saknar allra mest, sådär ont-i-hjärtat-av-saknad, så är det faktiskt två hädelser jag aldrig skulle kunna välja emellan. Det är min och Berghs resa förra vintern/våren och min Sydafrikaresa hösten 2009. Jag kan inte sätta känslorna i ord, jag har försökt några gånger förut. Men ni vet, när man går runt och känner sig sådär äckligt lycklig som man inte borde kunna vara. När man känner sig varm om hjärtat och får ett rus när man inser att det inte är någon dröm. Jag och Bergh gjorde allt jag vill göra på en resa- festa varje natt, sola, bada, dricka öl, äta gott, träffa nya människor, tatuera sig... Allt utom att kolla kulturella saker, helt enkelt. Sydafrikaresan lärde jag mig hur stark kärlek kan vara till världens vackraste och underbaraste barn. Så många tårar av kärlek och saknad jag känt för dom. Har aldrig känt någon sån sorts kärlek förut, och kommer med all sannolikhet inte känna det igen förrän jag får ett eget barn.
Som sagt- klyschigt. Men det är det jag saknar obeskrivligt mycket.
Vardagsflykt.
För att jag ska må bra måste jag relativt ofta åka bort från vardagen. När jag och Jimmy skulle flytta ihop var det just det jag var som allra mest rädd för- att allt skulle bli slentrian och vardag. Att man skulle glömma bort att uppskatta och älska varandra. Att man skulle gå på varandra, vara irriterade och se alla dåliga sidor av varandra. Nu tycker jag inte det är något dåligt i det längre, och jag älskar våran vardag. Men samtidigt så behöver jag en paus från allt det där vanliga. Och jag kan behöva det ganska ofta. Det behöver inte vara en veckas semester, det kan bara vara att ta en dag i Göteborg. Som denna, förra lördagen:
Och när man ska köpa en present till mig och inte vet vad man ska köpa, ja, då kan man göra som mamma och pappa ofta gjort till mig- köpa en resa. Som en tremånadersresa till Sydafrika, eller bara en weekend i Smögen:
Och om 18 dagar åker vi iväg från tisdag- lördag till Warszawa, bo på femstjärnigt hotell och bara vara. Med den jag älskar mest. Det är såna resor som får mig att må bra. Att ha saker att längta till och drömma om är livsnödvändigt för mig. Så vilken tur för mig att jag har hittat killen som förstår det och gör dom sakerna för min skull, va.
Nytt jobb och i-landsproblem.
Var på ett jobbmöte igår och fick reda på hur min sommar kommer att se ut. Och igår, på det mötet, var en sån stund då bara allt släpper. All oro och ångest jag har haft angående jobb de senaste månaderna bara försvann. Att jag inte vetat vad jag velat bli eller velat jobb med, tills nu. Tills min nya chef sa att jag fick jobbet som jag ville ha och hade önskat. Min spontana reaktion när han berättade att han hade placerat mig på stället jag hade önskat blev bara ett högt "men åååh, gud vad underbart". Så ja, nu har jag noll jobbångest och ser verkligen framemot sommaren!
Annars dååååå... Har rensat ut min garderob på två flyttlådor kläder, och jag hade sån fruktansvärd ångest av det. Att jag har så mycket kläder jag aldrig använder. Fick sånt ryck igår när jag hängde in sommarkläderna att oavsett om jag rensat bort två flyttlådor kläder så syns det inte. Det gör ingen skillnad. Och jag blir så less på mig själv, att jag inte kan sluta shoppa. Det är fan som ett beroende för mig- jag mår så bra när jag väl gör det, sen får jag ångest över att jag aldrig använder det och att jag lägger så mycket pengar på det.
Jag vill få tillbaka känslan jag hade i Sydafrika. Jag hade så bra prioriteringar där, mådde så himla bra. Lekte och pussade på mina små älsklingsbarn, umgicks med mina fina sambosar och inga materiella saker spelade någon roll. När jag såg hur glada barnen var när man tog ut dom på utflykter och lekte med dom, brydde sig om dom, så insåg jag att det är såhär jag vill leva. Att barn som förlorat i stort sett allt fortfarande kan vara så glada, medan jag gnäller för minsta lilla i-landsmotgång. Jag ville ta med mig allt det barnen och landet lärt mig, ta med mig glädjen och kärleken hem till Sverige, men jag tappade det perspektivet efter några veckor hemma. Att jag som har "allt" inte kan känna den geuina lyckan som de kunde känna. Det är så jävla sorligt egentligen.
Okej, tappade tråden där kände jag. Nu: diska, plocka undan tvätten och göra mig iordning för 21-årskalas ikväll.
Dag 2- En sång som får dig att gråta.
The Sound of Silence med Simon And Garfunkel. Lyssna så förstår du.
Snabbversion sen sommaren.
Senaste gången jag skrev här, innan mitt nio månaders uppehåll, hade jag precis flyttat in i en lägenhet med Julia. En del saker har ändrats sen dess kan jag säga. Vi bodde i den lägenheten tills den 1 december, då jag tog mitt pick och pack och flyttade hem till mamma och pappa i knappt två månader. Sen föreslog min käre pojkvän att vi skulle leta lägenhet tillsammans. Sagt och gjort, en månad efter att vi började leta så flyttade vi in i vår fina lägenhet här i Lidköping, som vi nu har bott i sen den 23 januari. Bytt jobb har jag också gjort, från att i höstas ha gått från att vara personlig assistent till ett vikariat som barnskötare på ett dagis, så jobbar jag nu sedan den 16 januari i en klädbutik i Lidköping.
Ja, kort version av vad som hänt sen i somras. Nu är rasten slut, heeeeeej.
Ja, kort version av vad som hänt sen i somras. Nu är rasten slut, heeeeeej.
Du hade tid.
Sen jag kom hem från vår resa (världens bästa för övrigt, men det är en annan och mycket längre historia) för två månader sen har det inte funnits en enda tom dag i almanackan. Och jag har älskat det, jag har mått bra av det och det är alla de sakerna jag gjort och gör som får mig att trivas här i Skara. Jag har de allra flesta av mina närmaste vänner här, jag har min familj och släkt nära och har den mest fantastiska killen tjugo minuter bort. Plus att jag flyttar in i en trea med en av mina bästa vänner på fredag. Kort sagt, jag har det allra mesta jag någonsin velat ha, även om det råkar vara här i Skara. Men jag har på nåt sätt slutat hänga upp mig på den detaljen, att jag är kvar i Skara. Jag har varit ute på två stora resor, jag har bott i en egen lägenhet i Falköping och också bott med sju andra personer i en lägenhet i Oslo. Jag har kommit på att det inte är så dumt för mig att bo på hemmaplan ett tag. I alla fall så länge jag mår bra av det.
Wellwell, det var inte det jag skulle säga egentligen. Jag ville väl mest bara säga att det är först nu jag behöver stanna upp och andas. Jag lever i en väska större delen av mitt liv och sover kanske hemma en natt i veckan. Framförhållning har alltid varit min sämsta egenskap, men jag blir fan bättre och bättre på det. Man klarar det man måste, helt enkelt. Saken är väl den att jag egentligen inte skulle vilja ändra på nåt, utom just att ge dygnet mer timmar. Klassiskt, jag vet. Men det räcker fan inte till allt det jag vill göra och alla jag vill träffa. Jag antar att jag skriver det här inlägget lite för er med, som jag känner att jag aldrig hinner träffa längre. Ge mig lite tid, jobbet kommer snart lugna ner sig och när jag flyttat in i lägenheten ska jag bjuda er alla på en massa vin!
(Och ja, jag skriver från min Iphone där inte Enter verkar fungera, så allt blir en enda lång mening. Men så får det vara, helt enkelt.)
Dag 19- Lista tre "hunkar".
Med tanke på att jag oftast faller för charmen och inte utseende så har jag inga hemliga förälskelser i några kändisar. Men ja, här kommer några snyggingar i alla fall:
Bild 1: Eric Dane
Bild 2: Charlie Hunnam
Bild 3: Mr Big (kanske mer för hans personlighet i SATC än för utseende).
Och ja, nu råkade två av dom här männen vara ganska gamla män, men ändå. Deras personligheter är det som gjort att jag valt dom och att dom blir snygga (och är svåra), jag tar det som försvar.
Dag 18- Femton random fakta om mig själv.
Okej, jag hoppar över några dagar med tanke på att jag inte kommer hinna köra alla dagar innan jag åker ut och reser i alla fall. Plus att en del av dom "uppgifterna" var för personliga, som att skriva ett brev till någon jag tycker om. Så vi kör på den här istället:
Så bra det kan vara.
Mycket rödvin just nu. Igår kom Mihlzén hit och vi spenderade större delen av natten i mitt rum med en jävla massa tjöt och vin. Snart ska jag hem till Bergh, göra samma sak och sen drar vi till Krikelin. Imorron, ja, då drar jag och en himla massa saknade och fina tjejer ut på Mangos.
Ni som känner mig förstår att jag nog inte kan trivas så mycket bättre.
Dag 14 - Mina tio favoritlåtar just nu.
I and love and you- The Avett Brothers
Beast of burden- The Rolling Stones
Islands- The xx
Romeo and Juliet- Dire Straits
Winter Winds- Mumford & Sons
The Special Two- Missy Higgins
Here comes my baby- Cat Stevens
Selfmachine- I Blame Coco
First Day Of My Life- Bright Eyes
What Have I Done (Familjen Remix)- Anna Ternheim
Dag 13 - Ett foto på mig och min familj.
Denna bilden är den enda jag har på oss alla fem tillsammans på datorn. Världens finaste familj har jag.
Dag 12 - Något jag längtar efter.
Jag längtar efter att få komma till Sydafrika och pussa på mina barn igen, få se dom skratta och trösta dom när dom gråter. Ta med dom på utflykter till stranden, bygga sandslott, bränna fötterna i sanden för att det är så varmt och bada i vatten som är alldeles för kallt. Jag längtar efter att få bo i volontärhuset igen, gå till Pick 'n Pay och handla, gå runt i Observatory igen, ta en taxi i tio minuter för att komma in till Kapstaden och supa på The Dubliner.
Jag längtar efter att möta upp Bergh i Bangkok den 8 mars, ta var dag som den kommer, festa utan att tänka på morgondagen, shoppa precis vad man känner för utan att tänka på vad jag egentligen behöver ha, kunna ligga på stranden en hel vecka utan att känna sig stressad för något alls. Träffa nya människor, pröva på nya maträtter, bo på ett lyxhotell, hoppa fallskärm, ta dykarcertifikat...
Jag längtar tills världens bästa vän kommer hem i veckan, som jag bara har träffat i en vecka sammanlagt sen i juni. Jag grät av lycka igår när jag fick veta det. Jag längtar tills jag får krama om henne, höra hennes sjuka historier och berätta mina. Att bli alldeles för fulla och lite för sentimentala. Och säkert gråta ett par gånger, men skratta dubbelt så många gånger.
Jag längtar också tills i sommar, då förhoppningsvis jag och Julia skaffar en lägenhet här i Skara ett par månader framåt. Jag ser fram emot galna festkvällar, ser fram emot att handla sin egen mat och att flytta hemifrån. Att ta ett kvällsdopp i Eggbysjön och dagsturer till Göteborg. Jag längtar till Way Out West och till och med att jobba med mina gamla brukare igen. Älskar att jag har oregelbundna jobbtider.
Ja, kort sagt så finns det så mycket fint jag längtar till. Ett ord: lycka!
Dag 11 - Varför började du blogga?
Den främsta anledningen till att jag började blogga, och att jag fortfarande håller på, är för att jag vill minnas vad jag har gjort de senaste åren. Jag älskar att gå tillbaka två år i tiden och se vad jag gjorde då, bloggen är som en öppen dagbok för mig och för dom som vill läsa. När det är något som är för privat skriver jag fortfarande det i min anteckningsbok som jag gjort de senaste åren med. Det är en jävligt bra sak att ha när man har supit bort sitt minne det senaste, att ha något som påminner en om det.
I and love and you.
fullkomligt kaos
Där har ni Spotifylistan jag kommer köra på repeat de kommande veckorna.
Ikväll blir det avskedsfest för Julia och Karin som åker utomlands på tisdag i tre månader framåt. Ser verkligen fram emot kvällen, fast det är med lite bitterljuva känslor. Fast vafan, nästa gång vi ses är ju i Singapore i april, så jag ska väl inte klaga. Efter middagen hos Karin fortsätter krökandet på Krikelin/Mangos. Ses i dimman, vänner.
One foot in and one foot back But it don't pay to live like that So I cut the ties and I jump the tracks For never to return.
Dag 10 - Ett annat foto av mig och mina vänner.
En av otaliga fester i Oslo, och just här är en av otaliga fyllelekar vi körde. Det kanske inte alltid var min grej att bo sju personer i en lägenhet, men fan, vi hade fina tider med. Lärde känna mycket fina människor, och de som är på bilden är de jag håller närmast hjärtat. Mina Oslopinglor Lisa, Lossi och Tessan (+ Linn som var på besök)- ni är underbara!
Dag 09 - Låtar jag lyssnar på när jag är glad/ledsen.
Skulle kunna välja hur många låtar som helst här, men om jag ska välja ut två stycken så blir det just nu följande:
Tonight I have to leave it med Shout Out Louds när jag är pepp och glad.
Re:stacks med Bon Iver när jag är ledsen.
Ikväll: Lidköping och utgång med tjejerna.
Studera.
Har kollat upp utbildningar och kurser jag skulle kunna tänka mig att läsa i höst:
MIU-92901 Kriminologiprogram, Mittuniversitet
LNU-52560 Sexologi
HS-25628 Socialpsykologikurs, Skövde
HH-12012 Socialpsykologiprogram, Halmstad
LNU-52554 Psykologikurs distans
LNU-52560 Sexologi
HS-25628 Socialpsykologikurs, Skövde
HH-12012 Socialpsykologiprogram, Halmstad
LNU-52554 Psykologikurs distans
Även fast jag är ganska säker på att jag inte vill läsa något program till hösten, så skadar det ju inte att söka och se om man kommer in.
Dag 08 - Något jag är stolt över.
Det är så osvenskt att säga att man är stolt över sig själv, dumt nog. Man borde skippa lagom-snacket och klappa sig själv på axeln när man gjort nåt bra. Jag själv har väldigt svårt att göra det- se det som jag gjort bra och sluta leta efter fel och saker som jag skulle ha kunnat gjort bättre. Det är alltid lättare att hitta fel, right?!
Två saker som jag kommer på relativt snabbt är att jag 1. är stolt över mig själv att jag var 16 år och började en helt ny skola, utan att känna en jävel, i en annan stad. Jag var så sjukligt trött på Skara och behövde komma härifrån, och jag är stolt över mig själv att jag inte bara pratade om det, utan verkligen tog tag i mig själv och flyttade till Falköping. Det är ett av de bästa valen jag gjort, så jag är stolt över mig själv att jag vågade stå på helt egna ben. 2. åkte 1033 mil bort, till Kapstaden, och var volontär i nästan elva veckor. Utan min familj, utan att känna någon (tills jag kom dit och lärde känna mina fina tjejer, vill säga). Att jag gjorde något jag drömt om så länge jag kan minnas, att jag bidrog och faktiskt gjorde skillnad. Att jag klarade det så bra och mådde så jävla bra. Det är jag också stolt över. Och det här är två stora steg i mitt liv, då jag faktiskt kan klappa mig på axeln och säga "fan Matilda, det här gjorde du riktigt bra".
Dag 07 - Mina mål för denna månaden.
Inte så långt kvar av januari (tack för det), men jag räknar de kommande tre veckorna tills jag åker istället. Mina mål är att göra exakt det jag känner för, inte tänka efter och skita i konsekvenserna. Faktiskt så är det exakt så jag tänker. Vill jag gå ut och supa hela natten, varenda kväll, så ska jag göra det. Vill jag äta frukost på Nockes varje morgon så gör jag det. Vill jag vara med någon som kanske inte är bra för mig i längden så ska jag vara det. Det är knappt tre veckor tills jag åker, och jag ska få ut det mesta av dom veckorna. Jag ska inte banga något och vara pepp på allt! Men i för sig, det är jag ju alltid. Skillnaden är att jag ska strunta i konsekvenserna och leva i nuet, och göra det som får mig att skratta och må bra.
Dag 06- Ett minne från min barndom.
Jag och Kajsa satt ett x antal dagar och kvällar utanför mitt hus och sålde allt från äpplen till hemmagjord soppa, direkt från naturen. Jag minns speciellt den gången då det kom förbi en tant och köpte soppa av oss, smakade och sa "men den här var ju jättegod, jag köper lite så jag kan ha den i köket och smaka lite på när jag blir sugen". För att klargöra så bestod soppan av smutsigt regnvatten, barr och annat vi kunde hitta i trädgården.
Sen kan man ju bara se på bilden och se vem som var den dominanta- jag må vara den yngsta av oss, men det märktes fan inte, haha.
