Hejdå Sverige- Hey Sydafrika.

Nu drar jag om två timmar, 16.45 går planet från Götet- London- Johannesburg- Kapstaden.
Fortfarande oväntat lugn, men nu börjar ont i magen och halsbrännan komma. Kommer inte skriva på den här bloggen alls tror jag, utan ni får gå in på mlindstroms.blogg.se och läsa istället. Ta hand om er, så ska jag försöka göra detsamma :) Kärlek.

D-day.

Dagens planer:
- åka ner på stan och fixa det sista sakerna, hygienartiklar, posta brev och sånt.
- städa Johans lägenhet = att jag får låna hans ipod när jag är i Sydafrika. Kan verkligen behövas.
- åka upp till Jules där hon, Emma, Sara och Malin väntar (om jag förstått det hela rätt), för att mysa och säga hejdå.
- åka hem till Spejaregatan för att äta middag med familjen.

En dag kvar nu, kära vänner.

Resfeber.

Jag har tandvärk och resfeber.
Jag har för tillfället gjort så att Carls rum ser ut som ett krigsfält.
Jag orkar inte börja packa för att då blir allt så verkligt. Och jobbigt.
Jag är tacksam för min gårdagskväll med världens klokaste Lossi.
Och för att jag over all har så fina vänner.
Jag har ont i magen och saknar någon så att min kropp värker.
Tanken på att lämna Sverige, Skara och tryggheten är ganska otäck. Och helt jävla underbar.
Tanken på att lämna någon jag tycker om alldeles för mycket är outhärdlig.
Men tanken på att jag får åka och göra något jag brinner för gör det hela så värt.
Jag har hört att saknad är något man kan lära sig leva med.
Om två dagar åker jag. Det närmar sig, verkligen.



Tusennittiofem.

om det inte var för att du är så underbar
skulle jag kanske kunna se dig i ögonen
utan att mitt hjärta slår i tusennittiofem slag per sekund

om det inte var för att jag älskar dig så mycket
skulle mina meningar inte fastna i halsen
då skulle jag inte fastna i ett andetag
för att din skönhet gör mig stum

om det inte var så att din röst sätter min värld i brand
skulle inte mina fingrar fastna på den sista siffran i ditt nummer
skulle jag inte lägga på när jag hör din röst
då kanske jag skulle våga berätta att du är den vackraste jag vet
och säga att du aldrig med all din kraft kan få mig att sluta älska dig

om det inte var så att du är så förtvivlat vacker
då skulle jag våga ta din hand
skulle jag kunna möta dina ögon utan att falla ner
med ett sönderskrapat hjärta och tårar i tusenfalt
då kanske jag skulle kunna vara stark nog att klara mig utan dig

om jag skulle kunna frysa tiden
skulle jag spendera alla mina dagar i din famn
istället för att sakna din nakna ryggrad varenda jävla sekund du inte är här

om det inte var så att du är så fruktansvärt rädd
skulle du se att jag aldrig kommer såra dig
aldrig kommer strunta i att svara när du ringer
jag kommer heller aldrig låta dina tårar gråtas i ensamhet
om du bara vågar känna efter så vet du att jag aldrig skulle lämna dig

men om jag bara kunde sluta att tråna efter dig
skulle mina händer sluta skaka
min röst vara stadig
mina ögon skulle inte vika ner med blicken
mitt hjärta skulle inte vara trasigt i tusennittiofem bitar

om jag bara älskade dig lite mindre skulle jag se att
vi är inte såna som i slutet får varann.

Partykväll och bakisdag.

Igår: fest på Olins, brudförfest/födelsedagsfest för Emma, hos Julia.
Idag: ultimata bakisdagen, myst med Lisa hela dagen- ikväll är det hem till Lossi som gäller.









Mitt hjärta är ditt att förstöra.

"jag känner kärleken och jag orkar inte med den det är ju
samma sak bara samma sak:
fingrar flätade runt varandra som vore det svårare då att släppa taget

det gör ondare det är bara det

krampaktiga kramar som vore det svårare då att falla
man faller alltid ensam ändå alltid ensam."

Mitt hjärta är ditt att förstöra, som du redan vet och gjort.


Because I know that you feel me somehow.

Kom precis hem efter en sjukt mysig kväll på Pims med mina favoritbrudar. Som jag sa innan vi skulle skiljas åt "det är väl fan vad mycket vi hänger tillsammans, helvete", men jag menade det givetvis på mitt allra mest älskvärda, ironiska, sätt. Puss och kärlek på er!
Annars borde jag gå och sova nu, innan jag fastnar här och deppar ner mig.
För övrigt, jag sket i resdagboken då den var sjukt tråkig, så när jag befinner mig i Sydafrika kan ni läsa mina tankar på mlindstroms.blogg.se, tänkte bara att ni ville veta det.


Det snurrar i min skalle.

Just nu är det alldeles för mycket känslor och för många tankar att jag bara vill stänga av, trycka på stopp och hoppa av den här jävla berg- och dalbanan. Det går för fort och är för intensivt att känslorna och tankarna inte går att tyda. All den här jävla upp- och nedgången, balansgången, är för mycket just nu. Så kan jag bara få stänga av hjärnan, sisådär ett par dagar? Tack.

Ikväll blir det i alla fall mys på Pims, sen eventuellt bio (eftersom någon var för bakis, eller fortfarande full, i söndags, hrm). Bion beror väl lite på vad vi känner för, och eftersom jag ska upp och jobba klockan sju imorron igen så är det inte så lockande att komma hem över klockan tolv inatt. Jag kommer liksom inte fungera imorron då. We'll see, helt enkelt.


I will always be your soldier.

Över 1000 mil mellan oss är ingen match- det klarar vi precis som allt annat.
I will always be your soldier
I’ll be marching by your side
I’m not deserting
I’ll be there for you
Oh, I will be strong for you, I will belong to you
Carry you, bleed for you
Run for miles.


Vi är inte såna som i slutet får varann.

Något som, för mig, är ren myt är att man blir piggare av kaffe och cola. Jag vet inte om det handlar om att jag dricker det så ofta att det inte har någon verkan på mig längre, men jag blir inte ett skit piggare av det. Inte heller får jag nån sockerkick av godis eller liknande. Och godis äter jag inte ofta alls faktiskt, så det kan inte ha att göra med att jag ätit det för mycket. Varför jag skriver det nu är för att jag är helt galet trött nu, trots att jag druckit två koppar kaffe när jag fikade med Malin för några timmar sen (som förövrigt var en väldigt mysig fika) och druckit två koppar när jag kom hem. Ändå ska jag snart lägga mig under täcket och sova en timme innan jag får besök av Elin ikväll. Att jag ska börja bli sjuk finns liksom inte på världskartan, så att min trötthet skulle bero på det igonerar vi.


In the end it doesn't even matter.

29 september 2008 skrev jag såhär i bloggen:
"Om ett år hoppas jag jag är utomlands. Det ska jag fan lova mig själv, 1 oktober år 2009 är senast då jag ska vara iväg. Antingen om det är som volontärarbetare i Afrika eller jobba nånstans i London, på Kreta eller vadsom. Kanske barutbildning i Thailand. Jag är inte omöjlig nånstans när det gäller det här. För jag ska göra allt, det är bara vilket jag ska börja med. Och att få pengar till allt eftersom bara själva volontärarbetet kostar 30.000 ungefär så lär ju inte pengarna strömma över direkt. Men det är ett senare problem."

Lite ironiskt att det är, på dagen, rätt sagt av mig. Att jag höll mitt löfte och inte kommer vara i Sverige när de är 1 oktober. Eller rättare sagt, tio dagar.. Har haft lite breakdowns angående det, att jag lämnar alla jag älskar (även om det bara är för några månader) och tyckt det varit ganska jobbigt och sagt att jag inte kommer klara det. Men vafan, det är det här jag brinner för, som jag har brunnit för så länge jag kan minnas- klart som fan jag klarar av det!

Idag: till Skövde och köpa bikini och ta sista sprutan. Sen hem till Skara, handla, sen kommer Julia och Emma hem till mig. Puss.


Oktoberfesten.

Åt helvete vilken bakisdag det har varit idag, helt sinnes. Det var Mintuns fel, helt klart. Fyfan, spyr bara av att tänka på det, ändå plågar jag mig med att tänka på det. Typiskt mig- japp. Jag skulle väl kunnat tagit en sånhär dag om det inte var så att jag först skulle kolla fotbollsmatch för att sedan dra till Skövde och kolla på bio med Elin. Nu har jag inte rest mig ur sängen mer än absolut nödvändigt. Fan, jag som verkligen ville umgås med Elin. Jaja, I'll make it up to you, och jag har ju bara mig själv att skylla. Och på Munken som inte hade några bakistabletter..
Finns inte så mycket att säga om igår egentligen. Fick en liten (well, liten var kanske lite underskattat) breakdown där vid två-tretiden inatt, men återigen så tackar jag mina vänner för att dom finns där. Så tack för att ni tror på att jag är stark när jag själv betvivlar.




Roligt att jag tog hela två bilder igårkväll, och de var på mig själv. Haha, jahaja.

Pathetic way of life.

Jag slutar aldrig förvånas över hur patetisk jag är. Det är inte självömkan eller liknande, bara hundra procent säkert fakta, som jag kände att jag verkligen behövde påpeka. Jisses, jag tror det är jävligt bra att jag kommer härifrån ett par månader. Inte för att det är någon garanti att jag slutar vara patetisk, men det är mindre risk att vara patetisk när man är över tusen mil hemifrån och från personerna som lever här.

Ikväll: festa jävel på Oktoberfesten.
Hej så länge.



Fuck you very, very, much
Cause we hate what you do and we hate your whole crew
So please don't stay in touch.

Låt oss göra det bästa av tiden.

Jag har sjukt mycket att se fram emot de kommande, sista, veckorna i Sverige. Vi börjar med helgen:
Fredag: umgås med älskade Lisa och Frida. Myskväll på Karlfeldtsgatan säger jag aldrig nej till.
Lördag: supa så jävla hårt på Oktoberfesten, förfest hos Annie, och jag längtar sjukt mycket. Har gjort det hela veckan, så vi kan ju komma överens om att mina förväntningar är ganska stora, vilket aldrig är bra men..
Söndag: träffa Elin i Skövde, käka eller nåt först kanske, sen är det bio- "Flickan som lekte med elden", yääy.
Måndag: träffa Jules!

Och ikväll ska jag ta en riktigt höstpromenad i tjock tröja, mysig halsduk och mössa. Får passa på, det lär det inte bli mycket av i Sydafrika. Hoppas jag inte i alla fall, haha.



Diagnostisera problemet?

Jag vet inte riktigt varför, men jag har en väldigt dålig magkänsla. Och då menar jag verkligen dålig. Kan ha med att göra att jag blivit paranoid och hypokondriker på senare dar, eller så har det inte med det att göra. Jag har gått runt med den här känslan ett par dagar nu, och det känns inte bra. Alls.

?

- Ja, tack!

(Men, och det är ett väldigt bra men, om exakt två veckor sitter jag på Londons flygplats och väntar på flyget som ska ta mig ner till Sydafrika. Det är galet det, mina vänner.)


Frisyrer.

Är sugen på att klippa av mig håret, men det får vänta till jag kommer hem från Sydafrika. Lite jobbigt att vara där nere och inte kunna ha tofs. Men nåt sånt här (om man bortser från att ha luggen över ögat så man inte ser nåt) :

Fast allra helst skulle jag vilja ha det såhär (synd bara att mitt hår skulle se ut som fan om jag klippte det så. Eller? Jävligt snyggt är det i alla fall) :


Olika innebörd- samma ord.

Det allra värsta med att vara singel: att sova ensam.
Det allra bästa med att vara singel: att sova ensam.
Get my point?

Dagens bilder:




Choose magic over predictability.

Har det gått en dag den senaste månaden utan att jag fixat något tills Sydafrika? Nä, tror inte det va. Det börjar bli jävligt tröttsamt att fixa en massa pappersgöra och skit, men när man vet vad det är till är det så jävla värt det! Och speciellt mycket saker har jag faktiskt inte kvar att fixa:
- internationellt körkort
- växla pengar
- köpa en stor resväska
- ta sista vaccinationerna
- köpa hygienartiklar
ungefär så, så listan har ju definitivt blivit mindre. Dumt vore väl annat, i för sig.

Ska dra till Falköping nu så fort mamma kommer hem med bilen, fika på Mingus med brudarna. Först var det bara jag och Carin som skulle fika, nu är det lite utökat till Emelie, Frida och Sandra också. Men inte klagar jag för det, inte.

Helgbilder.

Lite helgbilder:







But better off is still a little too sad.

Jag orkar inte skriva just nu, så den här låten säger allt:

But it seems you can't help it
you keep on flirting 'til I can't see straight
It ain't fair, but I guess you've gotta roll with the punches

It's true, I can't get you off my mind
It's you, and the mess you left behind

Knocked down, I'm on the ropes now
I never knew that love could hurt this bad
My friends say, "You're better off now"
But better off is still a little too sad.

Carpe diem.

Så, nu var det bestämt, blir att bo i ett volontärcenter. Efter lite (okey, en hel del) kontakt med de andra svenska volontärerna så bestämde jag/vi att det blir gruppboendet, och det känns rikigt bra faktiskt. Bor 7 kilometer från barnhemmet i Athlone och 7 km från Kapstaden, känns helt okej va :) Får städning och gratis mat i de månaderna också, hurraj. Fick lite bilder på stället, som ännu inte är möblerat:

Gumtree: 4 bed house, secure parking - Observatory

Gumtree: 4 bed house, secure parking - Observatory

Gumtree: 4 bed house, secure parking - Observatory

Ikväll ska jag ut till Engström för inflyttningsfest, men det blir lugnt för min del eftersom jag ska till Götet imorronbitti, och gå ut med Kajsa där på kvällen. Bra helg lär det bli i alla fall!

Typisk diskussion med Emma.

En typisk, oseriös, diskussion mellan mig och Emma:
Jag, innan vi ska sova hemma hos Julia: kan inte du hålla om mig, så kan jag låtsas att du är en kille?
Emma: öhm..
Jag: ja, vi kan ju ligga sked.
Emma lägger sig, om än skeptiskt, bakom mig och gör som jag säger. Det går två sekunder-
Jag: nä, det här var ju lite obehagligt, du är inte så lik en kille.
Emma: nähä..
Släpper taget och det blir tyst.
Jag: ja, det här blev ju lite pinsam stämning..
Emma och jag börjar asgarva (hatar det ordet, men vad finns det annars för ord när skratta inte räcker till?).
Det är såna saker jag kan skratta åt när jag är helt ensam, haha.
Ja, det var bara det, alltså.


Och jag hatar att jag älskar dig så jag nästan kvävs.

Jobb igår, jobb idag, jobb imorron och jobb på fredag- gött liv alltså. Det är jävligt svårt att komma in och jobba med en person man aldrig träffat förut, men det funkar det med. Rätt bra till och med, från och till visserligen, men ändå. Fast om jag får höra Drängarnas låt "om du vill bli min fru" en gång till efter imorron blir jag nog tokig, kommer drömma mardrömmar om den låten snart. Den har gått på repeat hela gårdagen och dagen, haha.
Och för övrigt har jag betalt hela Sydafrikaresan nu, samt flyg och försäkring. Om exakt tre veckor sitter jag på Londons flygplats och väntar på planet som ska ta mig till Sydafrika. Overkligt? Jotack.

När man säljer sin lögn för att bota sin ensamhet.

Fick hoppa in och jobba extra på Tegla särskolan idag, plus imorron och kanske torsdag. Sen på fredag är det jobb på särskolan i Axvall, så vem säger att jag är arbetsfri? Haha. Efter jobbet var det fika med Sara och Emma på Nockes, sen gå på stan med mamma och köpa svindyra bh (hur böjer man det ordet?), underbaaart, verkligen..
Annars har jag ett jävla val att välja mellan, och ni kan nog gissa vad det handlar om..? Japp, Sydafrika it is. Valet är om jag ska bo med en annan volontär i en sydafrikansk familj eller bo på ett gruppboende med bara volontärer. Det är verkligen 50-50. Sydafrikansk familj så bor man ju ändå med en annan volontär, man lär känna en familj och verkligen kommer in i landet och kulturen. På ett gruppboende lär man känna massa (förhoppningsvis) volontärer. Det väger verkligen lika.. Fan, jag hatar val, det skulle vart som det var från början- det enda valet var att bo hos en familj. Heja beslutsångest, så hjälp mig med valet- tack!

Mest sanna och fina texten just nu:
Men ljuset i baren ger trygghet åt en ensam man
Han som drömmer sig bort och glömmer vad som hänt


Den som tar ett hjärta borde veta vad som sker
När man säljer sin lögn för att bota sin ensamhet

Du som tog mitt hjärta
ge tillbaks det helt och rent
Och jag hatar att jag älskar dig
så att jag nästan kvävs
här i min ensamhet.

Ja jag är lycklig.

Idag känner jag mig såhär:


En liten bloggparantes.

Förresten- en sak till. Jag brukar vanligtvis inte länka till andra bloggar eller sidor, har nog aldrig gjort det. Men två bloggar jag läser, och fullständigt älskar, och jag tycker ni borde göra det också:
http://egoinas.se/
http://www.finest.se/katrinSchulman

Break down and get up.

Det är galet hur kloka och stöttande vänner jag har, det kan inte nog påpekas. Och det kan inte nog påpekas hur enormt, sjukligt, otroligt, mycket jag uppskattar det. Hur mycket jag värdesätter er finns det inga ord för. Och då menar jag lika mycket er jag inte träffade igår, som jag snackade med över telefon, sms eller som bara alltid är där, närsom jag behöver det.

Break down and get up.





Now everything should be alright.

Träffade två av mina absolut favoritbrudar igår, var i Skövde och spårade med Lisa, sen myskväll hemma hos Jules. I love yoou!




Nya örhängen, nytt halsband och en kofta köpte jag. Då tänker ni varför jag inte köpte mer, och svaret är här:

För övrigt har jag fått mitt litteraturpaket över Sydafrika nu, och fått veta att det är jag och sex andra svenskor som ska till det barnhemmet. Så jag har mejlat dom, och det verkar sjukt bra det här. Jag har aldrig kollat min mejl så ofta, och aldrig tyckt det varit såhär roligt att skriva mejl till någon förut. Det är skönt att ha några, om än okända (än så länge), personer att dela det här med, för det är det största jag någonsin gjort.


You know you got to help me out.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån som tar kort på blommor. Det är så fruktansvärt tråkigt, det tycker jag fortfarande, även om jag häromdagen knäppte av några bilder på blommor. Men jag skyller på att det var på grund av att jag ville lära mig systemkameran, haha.

 

Så, nu ska ni inte behöva lida mer av sånt tråkigt. Istället kan vi prata om.. ja.. Jo- vi kan prata om killar som både vill ha kakan och äta den. Eller nej förresten, jag vet inte hur jag ska formulera det utan att jag "sätter dit" mig själv samtidigt, så det skippar vi. Så då kniper jag och gör en pose, hey.


Överväldigande känslor.

Jag måste stanna upp och tänka efter, för jag förstår inte än. Jag förstår inte att om mindre än en månad kommer jag vara i Sydafrika. Jag börjar nästan gråta at lycka när jag tänker på det, det är så överväldigande. Och jag tror aldrig jag har räknat ner dagarna så ofta som jag gör nu- "jahaa, är det inte mer än den 3 september?". Men jag tror att de närmaste veckorna kommer springa förbi, och helt plötsligt är jag över 1000 mil hemifrån. Jag är så jävla taggad! Och idag, när pappa ringer, ska vi beställa flygbiljetten. Lite dyrare än jag räknat med, men så går det när man inte har så bra framförhållning och ska dra om tre veckor.


En vanlig, spårad, konversation.

Jag: Kan vi inte dra ut i Skövde på lördag och supa jävel, som på de gamla goda tiderna?
Elin: Låter väldigt lockande! Ska på dop på söndag bara men, haha.
Jag: Äh, bakis på dop är väl det ultimata?
Elin: Jafan, du och jag är ju bäst på fest! Älskar såna spontanförslag från dig!
Jag: Älskar att du älskar dom!
Elin: Älskar att du älskar att jag älskar det!
Jag: Älskar att du älskar att jag älskar att du älskar det. Äh, nu blev inte det ens rätt.
Elin: Älskar att du älskar att jag älskar att du älskar att jag älskar det! I can go on all night.
Jag: Det kan inte jag..

Så spårar vi igen, som vanligt. Men nu ser jag fram emot lördag, som fan! Puss och kärlek!

 
 
 


To-do-list.

Bokat tid hos tandläkaren- check.
Beställt nya linser- check.
Beställt klipptid- check.
Skickat in mina uppgifter till flygbolaget- check.
Ringt försäkringsbolaget- check.
(Och för de som känner mig, som vet att jag har smått telefonskräck och inte tar tag i saker förrän jag verkligen måste, vet att det är bra utdelning för en dag.)

Kvar på dagens-att-göra-listan:
- fixa volontärförsäkring.
- kolla med 3 om min mobil funkar i Sydafrika.
- skicka brev till Julalagret och säga att jag är tillgänglig för jobb i januari.
- gå till arbetsförmedlingen och skriva in mig.
- ställa mig i bostadskö i Stockholm.


RSS 2.0