Ja, det här med bloggen gick ju inte nåt vidare bra.. Föga förvånande kanske. Jag håller till på Instagram istället, skaffa det och följ mig på _maatildaa
Jag vill egentligen inte skriva om det här, för det första kommer mitt svar kännas klyschigt och uppenbart, för det andra blir det inte bättre av att skriva om. Men vi prövar det ändå, för vem har sagt att klyschan är något dåligt, va..
Om jag ska välja den händelsen jag saknar allra mest, sådär ont-i-hjärtat-av-saknad, så är det faktiskt två hädelser jag aldrig skulle kunna välja emellan. Det är min och Berghs resa förra vintern/våren och min Sydafrikaresa hösten 2009. Jag kan inte sätta känslorna i ord, jag har försökt några gånger förut. Men ni vet, när man går runt och känner sig sådär äckligt lycklig som man inte borde kunna vara. När man känner sig varm om hjärtat och får ett rus när man inser att det inte är någon dröm. Jag och Bergh gjorde allt jag vill göra på en resa- festa varje natt, sola, bada, dricka öl, äta gott, träffa nya människor, tatuera sig... Allt utom att kolla kulturella saker, helt enkelt. Sydafrikaresan lärde jag mig hur stark kärlek kan vara till världens vackraste och underbaraste barn. Så många tårar av kärlek och saknad jag känt för dom. Har aldrig känt någon sån sorts kärlek förut, och kommer med all sannolikhet inte känna det igen förrän jag får ett eget barn.
Som sagt- klyschigt. Men det är det jag saknar obeskrivligt mycket.
För att jag ska må bra måste jag relativt ofta åka bort från vardagen. När jag och Jimmy skulle flytta ihop var det just det jag var som allra mest rädd för- att allt skulle bli slentrian och vardag. Att man skulle glömma bort att uppskatta och älska varandra. Att man skulle gå på varandra, vara irriterade och se alla dåliga sidor av varandra. Nu tycker jag inte det är något dåligt i det längre, och jag älskar våran vardag. Men samtidigt så behöver jag en paus från allt det där vanliga. Och jag kan behöva det ganska ofta. Det behöver inte vara en veckas semester, det kan bara vara att ta en dag i Göteborg. Som denna, förra lördagen:
Och när man ska köpa en present till mig och inte vet vad man ska köpa, ja, då kan man göra som mamma och pappa ofta gjort till mig- köpa en resa. Som en tremånadersresa till Sydafrika, eller bara en weekend i Smögen:
Och om 18 dagar åker vi iväg från tisdag- lördag till Warszawa, bo på femstjärnigt hotell och bara vara. Med den jag älskar mest. Det är såna resor som får mig att må bra. Att ha saker att längta till och drömma om är livsnödvändigt för mig. Så vilken tur för mig att jag har hittat killen som förstår det och gör dom sakerna för min skull, va.
Var på ett jobbmöte igår och fick reda på hur min sommar kommer att se ut. Och igår, på det mötet, var en sån stund då bara allt släpper. All oro och ångest jag har haft angående jobb de senaste månaderna bara försvann. Att jag inte vetat vad jag velat bli eller velat jobb med, tills nu. Tills min nya chef sa att jag fick jobbet som jag ville ha och hade önskat. Min spontana reaktion när han berättade att han hade placerat mig på stället jag hade önskat blev bara ett högt "men åååh, gud vad underbart". Så ja, nu har jag noll jobbångest och ser verkligen framemot sommaren!
Annars dååååå... Har rensat ut min garderob på två flyttlådor kläder, och jag hade sån fruktansvärd ångest av det. Att jag har så mycket kläder jag aldrig använder. Fick sånt ryck igår när jag hängde in sommarkläderna att oavsett om jag rensat bort två flyttlådor kläder så syns det inte. Det gör ingen skillnad. Och jag blir så less på mig själv, att jag inte kan sluta shoppa. Det är fan som ett beroende för mig- jag mår så bra när jag väl gör det, sen får jag ångest över att jag aldrig använder det och att jag lägger så mycket pengar på det.
Jag vill få tillbaka känslan jag hade i Sydafrika. Jag hade så bra prioriteringar där, mådde så himla bra. Lekte och pussade på mina små älsklingsbarn, umgicks med mina fina sambosar och inga materiella saker spelade någon roll. När jag såg hur glada barnen var när man tog ut dom på utflykter och lekte med dom, brydde sig om dom, så insåg jag att det är såhär jag vill leva. Att barn som förlorat i stort sett allt fortfarande kan vara så glada, medan jag gnäller för minsta lilla i-landsmotgång. Jag ville ta med mig allt det barnen och landet lärt mig, ta med mig glädjen och kärleken hem till Sverige, men jag tappade det perspektivet efter några veckor hemma. Att jag som har "allt" inte kan känna den geuina lyckan som de kunde känna. Det är så jävla sorligt egentligen.
Okej, tappade tråden där kände jag. Nu: diska, plocka undan tvätten och göra mig iordning för 21-årskalas ikväll.
Senaste gången jag skrev här, innan mitt nio månaders uppehåll, hade jag precis flyttat in i en lägenhet med Julia. En del saker har ändrats sen dess kan jag säga. Vi bodde i den lägenheten tills den 1 december, då jag tog mitt pick och pack och flyttade hem till mamma och pappa i knappt två månader. Sen föreslog min käre pojkvän att vi skulle leta lägenhet tillsammans. Sagt och gjort, en månad efter att vi började leta så flyttade vi in i vår fina lägenhet här i Lidköping, som vi nu har bott i sen den 23 januari. Bytt jobb har jag också gjort, från att i höstas ha gått från att vara personlig assistent till ett vikariat som barnskötare på ett dagis, så jobbar jag nu sedan den 16 januari i en klädbutik i Lidköping.
Ja, kort version av vad som hänt sen i somras. Nu är rasten slut, heeeeeej.
Har i flera månader tänkt ta upp och börja skriva här igen, men haft noll inspiration till vad jag ska skriva. Så jag har helt enkelt skjutit upp det och väntat in inspiration, som ännu inte infunnit sig. Så därför tänkte jag ha denna lista som en backup när mina egna idéer är slut. Ja, så får det bli.
Dag 1: En gammal bild på dig själv. Dag 2: En sång som får dig att gråta. Dag 3: Något du saknar. Dag 4: Fem saker du vill. Dag 5: En bild på dig när du skrattar. Dag 6: Hissar&dissar. Dag 7: Dagens outfit. Dag 8: Något du längtar efter. Dag 9: En bild på dig själv idag. Dag 10: En Youtube-video du gillar. Dag 11: Tre musikfavoriter. Dag 12: Min dag. Dag 13: Något som får dig att må bra. Dag 14: Fem saker som stör dig. Dag 15: Fyra ögonblick du aldrig kommer glömma.
Jag och Julia har kommit in förvånandsvärt bra och snabbt i lägenheten. Jag har givetvis inte fixat allt i mitt rum, men det hade väl ingen väntat sig heller. Men jag tar allt lite undan för undan när jag får tid, och jag trivs med det. Med allt, med kaoset men också med tanken på hur fint det kommer bli när jag är klar. Trivs sjukt bra med min sambo och med själva lägenheten, fin är den! Livet är fint och jag mår bra. Nu: sova på jobbet.
Sen jag kom hem från vår resa (världens bästa för övrigt, men det är en annan och mycket längre historia) för två månader sen har det inte funnits en enda tom dag i almanackan. Och jag har älskat det, jag har mått bra av det och det är alla de sakerna jag gjort och gör som får mig att trivas här i Skara. Jag har de allra flesta av mina närmaste vänner här, jag har min familj och släkt nära och har den mest fantastiska killen tjugo minuter bort. Plus att jag flyttar in i en trea med en av mina bästa vänner på fredag. Kort sagt, jag har det allra mesta jag någonsin velat ha, även om det råkar vara här i Skara. Men jag har på nåt sätt slutat hänga upp mig på den detaljen, att jag är kvar i Skara. Jag har varit ute på två stora resor, jag har bott i en egen lägenhet i Falköping och också bott med sju andra personer i en lägenhet i Oslo. Jag har kommit på att det inte är så dumt för mig att bo på hemmaplan ett tag. I alla fall så länge jag mår bra av det.
Wellwell, det var inte det jag skulle säga egentligen. Jag ville väl mest bara säga att det är först nu jag behöver stanna upp och andas. Jag lever i en väska större delen av mitt liv och sover kanske hemma en natt i veckan. Framförhållning har alltid varit min sämsta egenskap, men jag blir fan bättre och bättre på det. Man klarar det man måste, helt enkelt. Saken är väl den att jag egentligen inte skulle vilja ändra på nåt, utom just att ge dygnet mer timmar. Klassiskt, jag vet. Men det räcker fan inte till allt det jag vill göra och alla jag vill träffa. Jag antar att jag skriver det här inlägget lite för er med, som jag känner att jag aldrig hinner träffa längre. Ge mig lite tid, jobbet kommer snart lugna ner sig och när jag flyttat in i lägenheten ska jag bjuda er alla på en massa vin!
(Och ja, jag skriver från min Iphone där inte Enter verkar fungera, så allt blir en enda lång mening. Men så får det vara, helt enkelt.)
Alltså, jag vet inte hur jag ska förklara den här helgen. Med massa kärlek, för den var så jävla bra på alla sätt och vis. Kort version: fredagen spenderas som fredagar bör spenderas, med början på Vasagatan 14 för att sedan dra till Krikelin en sväng innan det blev Lidköping.
Lördagen var det dags för vår avskedsfest, och fan vad lyckat det blev! Den kvällen skulle jag kunna göra om varje dag i veckan. Vid lite över elva drog vi till stan, efter att ha övertalat lillebror och flickvän att städa upp efter oss, haha. Vilket var sjukt välbehövligt med tanke på hur förjävligt det såg ut. Var för första gången på sjukt länge (någonsin?) fullt både på Mangos och Krikelin, och jag hade det fan så bra! Åh, prr.
Och som vanligt missar jag det väsentliga, men jag är lycklig, och imorron åker jag. Just precis nu är det med lite dubbla känslor av olika anledningar, men jag är övertygad att det kommer bli grymt när jag väl kommer iväg. Förresten, ifall jag kommer blogga överhuvudtaget så gör jag det på min gamla bloggadress: mlindstroms.blogg.se
Ha det så jävla bra här hemma, ta hand om er så ses vi i mitten av maj!
Jag har nog aldrig längtat så mycket till en helg som jag gör nu. Aldrig har en vecka gått så sakta som nu. Jag vill bara sova bort den här torsdagen så att det blir fredag. Oavsett om man är arbetslös eller inte så är det fan nåt speciellt med helger. Imorronkväll kommer bli fint, hela helgen kommer bli fin, prr.
Och om fyra dagar åker jag på min tremånadersresa. Det, om något, kommer bli fint.
Med tanke på att jag oftast faller för charmen och inte utseende så har jag inga hemliga förälskelser i några kändisar. Men ja, här kommer några snyggingar i alla fall:
Bild 1: Eric Dane
Bild 2: Charlie Hunnam
Bild 3: Mr Big (kanske mer för hans personlighet i SATC än för utseende).
Och ja, nu råkade två av dom här männen vara ganska gamla män, men ändå. Deras personligheter är det som gjort att jag valt dom och att dom blir snygga (och är svåra), jag tar det som försvar.
Okej, jag hoppar över några dagar med tanke på att jag inte kommer hinna köra alla dagar innan jag åker ut och reser i alla fall. Plus att en del av dom "uppgifterna" var för personliga, som att skriva ett brev till någon jag tycker om. Så vi kör på den här istället:
1: Jag är sjukt lättprovocerad. Folk som känner mig vet precis vilka knappar de ska trycka på för att jag ska bli tokig och provocerad. Vilket många också utnyttjar, då jag blir "väldigt rolig" när jag är arg. 2: Jag förvånas över mig själv och att jag alltid är så pepp på att festa, att jag aldrig tröttnar och skulle kunna göra det varje dag i veckan, i stort sett. 3: Jag lever i min almanacka. Utan den skulle jag missat mer än hälften av alla saker jag planerat. 4: Jag trivs inte med att stå upp och prata, jag vet inte vart jag ska göra av mig själv då. Och om det inte finns nåt alternativ så står jag oftast "snett" så jag inte känner mig lika lång. 5: När jag var 16 år handlade jag för över 15 000 kronor enbart på H&M, under 11 månaders tid. Inget jag är stolt över. 6: Jag är en adrenalinjunkie. Oavsett om det handlar om att jag ska göra allt från att hoppa världens högsta bungy-jump till att ta dykarcert så ska jag göra det, även om jag kanske egentligen inte vågar. 7: Jag har lättare för att uttrycka mig i text än i verkliga livet. 8: Jag är för beroende av bekräftelse, och är alldeles för dålig för att bekräfta mig själv. 9: Jag är för stolt för mitt eget bästa, och lägger ofta min lycka i andras händer. 10: Jag svär alldeles för mycket. 11: Jag älskar friheten i att resa och göra vad jag vill, men skulle nog aldrig kunna bo utomlands längre än ett år. 12: Jag skickar lite för mycket fyllesms. 13: Jag blir tokig på folk som inte har någon åsikt, någon som inte har stake eller som det inte är tag i. 14: När det blir tyst i något sammanhang sjunger/nynnar jag för att ha något att göra, även om det inte är någon pinsam tystnad. 15: Jag måste ha något i händerna och pilla med, allt från nycklar till att peta i ljus. Om jag inte har det biter jag på naglarna.
Mycket rödvin just nu. Igår kom Mihlzén hit och vi spenderade större delen av natten i mitt rum med en jävla massa tjöt och vin. Snart ska jag hem till Bergh, göra samma sak och sen drar vi till Krikelin. Imorron, ja, då drar jag och en himla massa saknade och fina tjejer ut på Mangos.
Ni som känner mig förstår att jag nog inte kan trivas så mycket bättre.
