matilda-

Kom hem snart, inget är detsamma utan er:

Fuck you right back.

Har läst ut Allt för min syster nu, och även om själva boken var oväntat seg i början, så var den så fruktansvärt hemsk och fin i slutet. Sådär så gråter tills man knappt kan andas. Ska försöka se filmen och se om den har samma effekt.
Idag har jag varit runt och gjort ärenden och städat. Vid halv sju åker jag, Bergh och Lossi till Ardala och kollar fotboll, sen åker jag direkt till Ludvigs avskedsfest.
Imorron är det dags för 106-årsfest här hemma, med 50 gäster, massa sprit och mat.
Så, det är min helg, i stora drag.

Slut på jobb för den här veckan- nu tar jag också helg. Och den börjar idag med att jag och Simone ska till Skövde och käka och kolla på bio. Imorron blir det fest ute hos Amanda och på söndag ska jag powerwalka och fika med Lossan och Malin. Det är såna här helger som får mig att må bättre.

Say you'll come and set me free,
just say you'll wait, you'll wait for me.

In your tears and in your blood
In your fire and in your flood
I hear you laugh, I heard you sing
I wouldn't change a single thing.

+ det är helt underbart väder. Våren är verkligen underskattad!
+ var ute och tog en powerwalk i förmiddags och kom på, igen, hur jävla grym den här låten är:

+ tog årets första glass i solen med Bergh.
+ ska snart åka ut till Malin för lite kvällshäng.

- kommit på att jag nog inte är så mentalt stark som jag önskar och trodde.
- är inte alls pepp på att jobba natt imorron.

Den här dagen som började skitbra utan bakfylla och med tjöt på altanen med Daniel, Bergh, Therese och Hanna i solsken slutar i att jag bara blir mer och med bakis. Huvudet spränger och mår förjävla illa. Men ja, det är inte lika illa som jag förväntat mig att det skulle vara, så man får väl vara tacksam för det. Plus att det var så värt det! Grym kväll/natt! Om man bortser från att folk inte vet att det är en oskriven regel att man köar låtar på Spotify, haha.
Fick alldeles för fina presenter också, för att nämna några så fick jag
- ett tvådagarspass till Way Out West (helt fucking obeskrivligt grymt, tack familjen Winkvist, Clara och Josse!)
- ett kit för festen och dagen efter (vilket innebär tre trosor med tryck som det tex stod "ser du det här är du på rätt väg", och värre saker, haha. Plus tre spritflaskor, solbrillor, ipren, kondomer, såpbubblor, skämtglasögon m.m. Grymt som fan, tack Elin och Evelina),
- presentkort på fransk manikyr, armband, en gästbok där alla gäster skrev om kvällen, hårgrejer, sprit, bok, blommor, godis med mera. Tack som fan alla fina vänner! Och tack för en awesome kväll och natt, det var ni som gjorde den så jävla bra! Vi kör på bilder istället:

                

Är jävligt nostalgisk/sentimental ikväll, jag får stänga av mobilen för att inte höra av mig till personer jag absolut inte borde höra av mig till. Om jag var full ikväll skulle det aldrig gått, men man är ju en aning mer förnuftig och smart när man är nykter. Tur som fan är väl det. Det där med att jag är helt självständig hela tiden stämmer kanske inte alltid, men vafan, alla behöver väl känna sig behövda ibland? Eller?
Jag vet också att jag säger att jag hellre känner något än att känna mig tom (vilket i sig betyder att jag många gånger håller kvar i smärtan istället för att gå vidare och känna mig tom. Låter det helt ologiskt? Är jag ensam om att göra så? Det är så inprogrammerat i mig att jag gör det helt omedvetet), men när man sen känner något är det mest jävligt jobbigt och utsatt. Och helt jävla underbart vissa stunder.

Och vet ni vad det värsta är? Det värsta är inte att man inte kan sova för att man tänker på personen konstant eller att man hela tiden går och hoppas på att personen ska ringa men aldrig gör det. Det värsta är inte heller att ens hjärta slår i 2400 slag i sekunden när man ser honom. Det värsta är att man blir så jävla beroende att man inte kan gå ut med ens vänner bara för att ha jävligt roligt, utan någon baktanke. Att man står där innan och gör sig iordning för någon annans skull, att man tänker hur det skulle kunna bli, i hopp om att han ska vara ute. Om han sen inte är det så har kvällen inte alls samma charm. Så jävla patetiskt, men det är en liten tröst att jag vet att jag inte är ensam om att känna så många gånger. Men vafan är det för makt kärlek/passion/åtrå kan ha på en? Att det kan förstöra så.
Det här är inget jag är stolt över och det var inget jag planerat att skriva, men nu blev det så och det får också vara så. Jag är inte mer än en människa med alla dess fel och brister.

Fyfan vad snabbt den här veckan flugit fram. Och vilken förjävla bra vecka det varit med, än så länge. Idag åkte jag med familjen till Lager 157 där jag faktiskt hittade en hel del, bland annat tre byxor/leggins, en t-shirt, två linnen, en oversize skjorta, en kofta och en tröja. Tror det var det, i stort sett. Ikväll kommer jag befinna mig hos Emma för avskedsmiddag för henne med vännerna, så jag borde väl göra mig iordning nu.
Åh, som jag längtar tills imorronkväll!
That's all for now, lär väl höras efter påskhelgen. Jag hoppas ni får en grym helg som ni inte minns så mycket av på söndag, he he..