matilda-

Jag har gått runt hela dagen och haft en jävligt dålig magkänsla, och jag har inte riktigt förstått varför förrän nu. Jag tror att en stark anledning till klumpen i magen beror på framtiden. Att större delen av mina vänner (okej, närmaste i alla fall) inte kommer vara kvar i Skara i höst. Samtidigt som jag är så glad att folk gör något med sitt liv och inte fastnar här, så är jag livrädd. Så jävla rädd för att bli ensam, skiljas för det trygga och folk man älskar. Folk drar till Stockholm, Norge, Halmstad och allt vad det är. Simone rycker in i lumpen, Kajsa ska studera på annan ort, Julia drar till Norge, Emma reseledarutbildning... You name it. Alltså, det är ju inte så att jag vill vara kvar heller, men vart jag hamnar är ju inte hundra än. Förhoppningsvis Sydafrika ett par månader om pengarna inte krisar för mycket, i så fall får jag vänta med det. Och jag vill inte vänta, fan. Jag kommer inte klara av att bo kvar här i höst, nåt måste jag fan göra. Det är det jag vill, och ska. Men ändå blir jag rädd, och jag gillar inte känslan. Inte alls. Jag tror att allt kommer lösa sig bra, det tror jag verkligen, men ändå blir jag inte av med klumpen i magen. Nä, nu ska jag förhoppningsvis sova bort klumpen i magen. Imorron kommer Lisa till mig i Skara och jag slipper sova ensam, yäy.

Nackdelar med att vara ensam hemma:
- när man inte har någon nattkompanjon och kommer helt plötsligt på alla skräckhistorier man någonsin hört. Lämpligt.
- det är alltid så att någon elektrisk sak slutar fungera när jag är ensam, just för att jag är värdelös på teknik och inte fattar något av det (faaast, lite positivt är det med, för det gjorde att jag fixade att byta propp helt själv ikväll).
- det blir smutsigt överallt på ingen tid alls, och man får gå och småplocka saker hela tiden.
- får tvätta, laga mat, diska, städa och liknande själv. Jag är ganska bortskämd och inte van vid sånt, haha.

Men annars är det mest jävligt skönt. Ingen som frågar var man har varit, vart man ska, vad man har käkat idag och hur veckans planer ser ut- man bara är mest.
Haft en väldigt mysig dag annars, även om jag var alldeles för trött. Men det finns ingen tid att sova ut, imorron får jag gå upp vid sju-tiden för att dra till Götet och Liseberg med Kajsa.

Och för övrigt-
no regrets!

Bilder sen igår:
       

Jag skulle egentligen åkt och badat och stekt idag, men jag har fått så jävla ont i halsen och min pollen är åt helvete, så det blir nog att vara hemma i förmiddag.. Om det inte blir bättre vill säga. Jag får fan inte bli sjuk nu, när jag och brudarna ska dra till Halmstad imorron. Det vore väl typiskt mig i så fall.. Ikväll skiter jag i om jag är sjuk (vilket jag inte ska bli!) och drar på bio med Lisurt i Skövde- Baksmällan. Lite fikamys lär vi hinna med också, haha. Fira mamma som fyllde år igår ska hinnas med i eftermiddag också. Inte mycket mer att säga, ska dra ner till biblioteket och låna den andra boken av Twilight nu, mumma!

Det är fan inte riktigt fair att dagarna på jobbet kryper sig fram lika långsamt som en snigel i uppförsbacke, medan kvällarna med sol, bad och umgänge bara springer iväg. Men det är ju så- tiden går fort när man har roligt.
Imorron är det först jobb från 7.45- 15.45, sen ut till Eggbysjön igen med Lossan. Dit åker vi medan alla andra är i Borlänge på Peace&Love. Men jag är inte bitter, nejnej.. Öh..

Peacan-minnen.

Jag har sån fruktansvärd ångest för att jobba, så var det knappast förra året. Då kunde jag till och med längta till jobbet. Det kan jag visserligen i år med, men det beror på situationen. Och de närmaste veckorna kommer inte vara någon bra situation, av anledningar vi inte behöver ta högt, fyfan..
Annars händer inte mycket, hade en välbehövlig shoppingdag idag. Vet inte hur många timmar jag spenderade på h&m, troligen för många.
Imorron efter jobbet blir det förhoppningsvis kvällsbad på Flämslätt eller i Eggbysjön med brudarna. Har inte badat ute i år än, det är lite av en skandal för att vara mig.

Läste, för kanske tionde gången, ut Åsa Ericsdotters bok Oskyld idag. Den än så jävla vacker:

"han förstörde mig och jag förstörde aldrig honom mina tårar av svart salt
(vattenfast mascara lämpad för lycka)
fläckade förtvivlan över hans tröja och jag vet inte om det gick bort i tvätten; sådant undrar jag lika mycket som jag undrar varför jag gav honom min kropp och min tveklöshet

ber du mig så dör jag för dig".

Lite sån stil, fast ändå så mycket bättre. Läs den!

"Ibland känns det som att hela livet är en vandring på havets botten, som om man rörde sig under vattnet.
För allt går trögt, och så har man svårt att se klart framför sig, allting är så grumligt.
Hur man än kikar så ser man aldrig längre fram än till nästa måndag ungefär.
Och det är svårt att se någon helhet, den som går på havets botten ser aldrig det vackra havet utan bara en massa vatten. Och man träffar så många konstiga torskar och knöliga gäddor, och när de riktigt fula fiskarna kommer simmande, då är man i regel släkt med dem.
Hela tiden måste man kämpa för att inte sjunka djupare ner för då hamnar man i bottenslammet och där vill ju ingen vara.
Livet är så förvirrande. Jag kan verkligen längta efter sammanhang.
Långt ovanför mig ser jag vattenytan, och jag vet att om jag lyckas ta mig dit och sticka huvudet över ytan, då kommer jag att få ett sammanhang. Då kommer jag att se havet, och jag kommer att se stranden och veta vilken riktning jag ska gå i.
Fast jag kommer aldrig upp till ytan, för den som aldrig lärt sig simma är dömd att gå på havets botten."

/Mark Levengood- Sucka mitt hjärta men brist dock ej.

Jag hade en helt otrolig, fantastisk, underbar och oförglömlig student. Från början till slut. Jag saknar det redan fan. Och förstår nu för första gången att jag aldrig kommer gå på Ållebergsgymnasiet eller i min klass något mer. Och för första gången blir jag lite rädd och väldigt nostalgisk. Visst fanns det jävligt många jobbiga stunder, men de bra stunderna väger verkligen upp nu i efterhand. Tre helt oslagbara år, jag är så tacksam att jag började Falköping! Något mer jag kommer sakna än skol- och klasskompisarna är lägenheten och att bo i Fkp. Jag kommer aldrig mer sova i min lägenhet, aldrig mer ha förfest och få skäll av grannarna, aldrig mer få oväntat besök av Fkpbor när man minst anar det, aldrig mer ha flöt&chillkvällar. Det känns så jävla tråkigt på nåt sätt, för jag förstår nu också hur mycket jag kommer sakna det och alla människor. Nu låter ju det här som slutet, det är det verkligen inte, men samtidigt blir möten och sånt mer planerat nu när man inte bor inom fem minuters avstånd till de flesta.

Denna veckan kommer bli chop-chop, och anledningen är:
Måndag: jobb hos min ena brukare klockan 7.45, för att sedan gå till min andra brukare 15.45. Så hela morgondagen kommer gå åt att gå bredvid för att lära mig de två brukarna och deras vanor. Jag ska också hinna gå över till Kajsa för att göra en provuppsättning på mitt hår.
Tisdag: rensa ut hela min lägenhet, vilket lär ta hela dagen. Klockan 16.30 och framåt är det jobb igen.
Onsdag: jobb 7.45- 13.00 ungefär. Sen är det Lidköpings student. Eventuellt utgång på kvällen, fast blir lugnt eftersom jag ska jobba dagen efter.
Torsdag: jobb 7.45 och framåt. Jag vet inte riktigt hur länge det är planerat att jag ska gå bredvid. Efter det ska jag i alla fall utnyttja mitt presentkort på fotvård så jag kan bli av med mitt nageltrång sådär två år senare. Ska också åka runt och fixa studentpresenter.
Fredag: Skaras student, yääy! Kolla studenten och hänga på massa folk, för att sedan åka runt som en liten gnu till mottagningar folket har. Fest som fan på kvällen, jappjapp!
Lördag: mest balfix hela dagen, förfest hos Jennifer och sen Skaras bal med Ludvig på kvällen, woho!

Så den här veckan kommer jag vara mer eller mindre död utav när den är slut. Men ingen tid att vila, mer jobb efter det. Haha, underbaaart..

Jag förstår inte varför det ska vara så jävla många hinder på vägen i att göra en god gärning och något man brinner för. Har mejlat med volontärresor nu, och förutom att jag ska behöva pröjsa säkert minst 50 000 spänn för att åka och jobba helt gratis som volontär i Sydafrika i 4 månader så är det världens krångel med visum. Jag vill inte åka i bara en-två månader, jag vill vara där i åtminstone fyra så att jag kan komma in i tänket och hur vardagen fungerar. Det känns som att om man åker dit under en kortare period så åker man hem precis då man har kommit in i det och förstår hur det fungerar. Till visumet behövde jag lägga en deposition på 8000 spänn (som att jag inte kommer ligga ute med tillräckligt mycket pengar ändå den tiden) och behöva läkarundersökning, kontoutdragkoll och ansökningshandlingar.
Några frågor:
1. Jag fattar fan inte hur det kan komma sig att jag ska behöva betala så sjukt mycket pengar för att jobba gratis i fyra månader. Det förstår inte jag. Och det som är inräknat i deras pris är boende, pretty much. Det skulle ju vara billigare att bo på ett vandrarhem eller hotell de fyra månaderna.. Ska jag behöva betala för att arbeta? För att göra en god gärning och det jag brinner för att göra? Det känns bara inte riktigt helt okej..
2. Varför ska det vara så svårt och "byta" land för ett par månader? Hela världen borde vara ett öppet landskap, det låter som något va? Vilken jävla idé egentligen, varför inte bara skita i alla landsgränser och göra ett helt land av alla länder? För vem vill bomba sitt eget land? Nej, juste, ingen (well, det låter bra på papper i alla fall).
3. Kan någon liten stipendiefond bara vara vänlig att ge mig pengarna så sticker jag närsom, utan krav!

Fint, då säger vi så. En uppdatering om mina senaste dagar får ni nog med hjälp av bilder en annan dag. Vilken dag är lite oklart än, med tanke på att veckan är full, såsom nedan:
Tisdag: lunch med Jules och Togaparty i Falköping på kvällen.
Onsdag: ölbrännboll och fest i Skara.
Torsdag: avslutningsmiddag med lärare och studenter. Sen spex och fix med klassen inför kortegen bland annat. Eventuellt fotboll senare på kvällen.
Fredag: STUDENTEN! Outfuckingstanding!

Malin ringde nyss och meddelade att hon var hemma i Sverige igen! Så jävla underbart! Så ikväll vid sjutiden ska jag och Lossan få ha välbehövlig kvalitetstid med henne, 10 månader senare. Tralalala!
Andra plussaker:
- idag är det endast en vecka kvar till studenten. En vecka! Jag slutar aldrig förvånas över det.
- är ensam hemma i helgen.
- imorron ska jag få spendera kvalitetstid med min Kajsa med, det var ett bra tag sen.
- eventuellt fest i Skövde imorronkväll?!

Yääy för livet idag!

Började dagen med att gå på min allra sista gymnasielektion, någonsin. Med tanke på att jag troligen kommer vara så jävla bakis imorron att jag inte kommer vara i skick för att gå på sista juridiklektionen. Gick efter filosofin ner till Odenplan där det var handikappsfriidrott, och jag skulle jobba med särskolan. Nu är jag hemma och ska börja med min sista inlämning någonsin med och skicka in idag, innan det är party ikväll. Och ja, jag ska bli patetiskt full, av olika anledningar, och ska ha så jävla roligt! Slår tillbaka med dagen-efter-ångest imorron, men det är jag ju van vid nu, och det får jag väl ta.

Too much love will kill you
if you can't make up your mind.
Torn between the lover and the love you leave behind.
You're headed for disaster
'cause you never read the signs.
Too much love will kill you everytime.

Dagens plus:
- Jag har snackat med min efterlängtade Elin som äntligen är hemma i Sverige igen!
- Hade vattenkrig i skolan då vattenballongerna och påsarna med vatten träffade våra små offer, haha.
- Mitt (förhoppningsvis) sista prov i skolan, någonsin, är avklarat! Hur det än gick så är det avklarat, och det är en sån fruktansvärd lättnad.
- Gjorde en hemlig deal med Ludvig förut om vår partyonsdag, yääy.
- Mammas chef ringde förut och ville att jag skulle jobba på särskolan imorron, vilket jag aldrig tackar nej till (om det inte är oerhörda planer jag missar, vill säga). Och imorron var det visst boule, minigolf och donken som stod på schemat med dom små liven :)

Dagens minus:
- Jag är pankare än någonsin. Ringde min huvudsponsor, aka pappa, förut och bad om påfyllning, för nu krisar det verkligen. Sjukt mycket utgifter nu. Vilket egentligen är konstigt, med tanke på att jag inte lagt ett öre på studenten ur egen ficka..
- Min pankhet leder till att jag får prioritera mina partykvällar i veckan, vilket jag aldrig gillar att få prioritera bort. Men fest både tisdag, onsdag och torsdag funkar inte. Dels för inträdet och dels för supandet. Det är väl det jag lägger ner mest pengar på. Plus bakistabletter då, givetvis, haha.

Hade ett litet breakdown förut, men kvällen har bara blivit bättre och bättre. Och jag menar, när man tittar på för- och nackdelar i mitt liv så väger ju fördelarna över, helt klart. Vafan, jag tar studenten om 11 dagar, det borde ju säga allt!

Ditt hjärta måste gå sönder och sömnlösa nätter och tårar väntar
Ditt hjärta måste gå sönder och att blunda och ducka hjälper inte nu
Men efter regn kommer alltid sol och smärtan gör att du känner att du lever
För alla hjärtan måste gå sönder ibland.

Snart är det Lundsbrunn-Skara i fotboll som gäller med Annie, Wb, Emma och Simone. Innan dess är det mer plugg till naturprovet imorron. Om jag hört rätt från min källa så blir det, tack vare Sp06a, en blöt skoldag imorron, tss..

Läste följande i en tidning för några veckor sen, vilket gjorde att jag kände mig mindre onormal;

Känns rätt skönt att inte vara ensam om att sova sämre med någon bredvid, haha.

När jag och Lisa låg i soffan igår och pratade kom vi på att det bara är två veckor kvar, på dagen, tills studenten. Och om två veckor idag är allt slut. Jag fattar fan inte än. Jag fattar inte att det är vår tur att ta studenten, det är helt sjukt! För första gången fick jag en klump i magen, både av nostalgi och stress. Men samtidigt känns det så oerhört befriande- äntligen har jag möjligheten att göra vafan jag vill med mitt liv och inte vara bunden till skolan.
Igår var det också endast en vecka kvar tills jag får träffa och krama sönder Malin igen, för första gången på nästan 10 månader. Det ska bli så jävla skönt att ha henne hemma igen- äntligen!

För övrigt, här är bilden jag och mina bröder tog hos fotografen i april:

Lill-pucko, Mellan-pucko, Stor-pucko,
alternativt Calleponken, Hönapöna och Dollan.

1. Har börjat fått en fruktansvärd huvudvärk. Såndär innan-det-blir-åska huvudvärk. Om det blir åska ikväll så vet ni vart ni hörde det först, haha.
2. Amigolisa och jag har haft några riktiga mystimmar här i Skara. Man kan inget annat än att älska den människan. Och om vi är riktigt friska tillsammans? Troligen inte, men det är just det som är så jävla bra.
3. Mop-produktionen var förjävla bra, över mina förväntningar faktiskt. Sen finns det kanske mer än en anledning, right Lisa? Tss..
4. Ikväll är fortfarande ett frågetecken. Vet inte många som ska ut varken i Skara eller Fkp. För ärligt talat så är typ 80% av min vänskara bortresta denna veckan, haha. Men det blir inte bättre av att klaga, så det gör jag inte. För tillfället har jag inte lust att dra ut alls, bara dra en pizza och film, men det känns inte riktigt helt okej.. Så vi får väl se i vilken stad jag hamnar ikväll.
5. En låt som går på repeat just nu- Hoffmaestro & Chraa, So do you:

And if you want me to be real deep
I hook you up with some poetry.
Rosers are red and violets are blue
they both look pretty good baby girl
but then so do you.

Har haft en återkommande dröm de senaste månaderna. Den handlar om att jag ska in till min lägenhet, någon jagar mig, och min dörr går inte att stänga. Eller ja, den stängs, men blir inte låst, utan det går att öppna den hur lätt som helst. Hur mycket jag än drar i dörren, trycker på dörren, kontrollerar att det ska vara låst, så kommer den personen som jagar mig in. Och när det inte är någon som jagar mig kan jag ändå inte sova i drömmen, för att jag vet att någon snart kommer komma in eftersom dörren bara är att öppna, trots att den ska vara låst. Och det är i mitt verkliga liv en sak jag lägger ner för mycket energi på att tänka på- att det skulle vara väldigt lätt att bryta sig in genom min dörr (är det här nåt jag ska skriva på bloggen, förresten? Haha, äschdå). Eller jag inbillar mig det i alla fall. Känns som att min ytterdörr smular sönder när som helst fan. Som förra året, när mina punkgrannar hade fest tills klockan sju på morgonen, skrek och dunkade in i min dörr, det är nog fan få gånger jag haft sån hjärtattack. Jag var säker på att de skulle försöka komma in till mig- och lyckas. Haha, en sak som är säker, min nästa lägenhet ska ha minst två grymma lås!

Okej, nog om den otroligt intressanta berättelsen om min paranoida sida och skräck för att min dörr ska vittra sönder..
Imorron är en jävligt peppdag! Ingen skola, vilket gör att Lisa kommer till Skara (well, om hon nu hittar hit, vilket vore ett under med hennes lokalsinne. Haha, pusspårej) vid halv tolv då vi ska starta dagen med frukost på Nockes. Eventuellt kanske vi hinner gå runt och kolla lite i Skara, bland annat så jag kan ge Lisa lite allmänbildning och nostalgi, t.ex. vid vilket träd polisen tvingade henne att hälla ut sin öl innan Olins i ettan.. Eller var det jag? Tss..
Sen ska vi upp till Katedralskolan för att kolla på mop:s slutproduktion. Har en känsla av att den kan bli jävligt ball.
På kvällen är det studentfest, antingen i Fkp eller Skara. Känns som Skara, då jag knappt vet någon som ska ut i Fkp. Kanske med tanke på att de är utomlands, but still..

Nej, nu började visst Navy CIS. Te till det- jatack!