Värt varenda liten tår.
Men innan dess måste ett nytt pass fixas, flyg bokas, ta alla jävla vaccinationer (om jag ens hinner ta alla på två månader), reseförsäkring kollad och bokad, hämta ut och betala nya recept, köpa adapter, köpa systemkamera (ja, det är nödvändigt eftersom jag vill ha snygga bilder där nerifrån)... You name it, jag betalar, inte så heja. Sen så märkte jag att senaste dagen för mig att ta Twinrix på är imorron, och då missar jag Åsasaras kalas. Well, i alla fall början av det.
Visst- jag gillar att ta ansvar för saker och ting, men inte när allt kommer samtidigt, allt måste fixas inom viss tid (helst nu med detsamma). Och inte när allt kostar så sjukligt mycket pengar och gör att jag missar mina planer.
Meeen, trots allt det här, så är det värt det. Varenda litet öre och varenda jävla sekund av tråkigheter att fixa innan!
If I hurt your feelings, well baby, then we're even.
Ingen bra dag alls idag kan jag ju säga. Lägger mig nog under täcket och vaknar någon gång nästa vecka.
If I hurt your feelings, well baby, then we're even.
How can we dance when our earth is turning?
Dags att dra ut till Emma Engström och bada med EmmaGudja, JuliaReadhead och Åsabajsa. Jag har inte ens kollat utanför fönstret om det är fint väder, men det blir nog ball i vilket fall.
How can we dance when our earth is turning?
How do we sleep while our beds are burning?
The time has come to say fair's fair
to pay the rent, now to pay our share
The time has come, a fact's a fact
it belongs to them, we're gonna give it back.
Aldrig nöjd.
Och än så länge känns det förjävla skönt att vara arbetsfri!
Ibland kan en man möta sitt öde på vägen han gick för att undvika det.
- jag blir så jävla ledsen och besviken på alla jävla killar som visar sig vara idioter. Och jag försöker att inte dra alla över en kam, men när de flesta man vet om numera beter sig som svin är det svårt att vara hoppfull om att någon inte är det. Och det värsta tycker jag är att man aldrig får något avslut. Jag hörde det på tv idag av någon psykolog eller nåt- killar ger inga avslut. Just nu är jag beredd att hålla med. Det känns som att de flesta (läs: alla) av er killar tycker att det är bättre att bara låta saker och ting rinna ut i sanden. Låta en relation rinna ut i sanden. Vad är ni rädda för, en diskussion? Att såra tjejen i fråga? Well, jag kan säga att ni sårar henne så jävla mycket mer genom att låta henne sväva i ovisshet. Det är fan det värsta! Sanningen gör ont, men skulle underlätta vårt självplågande och undrande rätt så jävla mycket.
Jag vet mycket väl att jag låter som en feministisk jag-hatar-alla-män brud nu, men det har varit som ett jävla domino de senaste månaderna. Killar som man tror är bra, som man tror ska bete sig schysst, bara faller ihop i mina ögon. Och det hela handlar ju om att göra saker på ett bra sätt. Jag menar ju givetvis inte att man ska hålla ihop med någon man inte vill vara med, men man kan ju sen sköta "jag vill inte träffas mer" biten så jävla mycket bättre än de flesta gör. Det enda jag vill är att man ska vara ärlig!
Och, en sak till, är ni otrogen mot er brud- gör slut om det är så jävla svårt att vara trogen.
- jag har aldrig varit den som lipat förut. Jag kunde räkna gångerna jag grät på ett år på en hand förut. Nu kan jag inte räkna gångerna jag gråter på en dag på en hand. What´s up with that? Det är som att jag tar igen alla förlorade tårar nu istället. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det kan vara en film, ett par som är söta på stan, någon som ger mig en komplimang... You name it- I cry.
Ibland kan en man möta sitt öde på vägen han gick för att undvika det.
Stand up, little girl, a broken heart can't be that bad.
Fan vad väl jag känner mig själv alltså. Alltid när jag mår bra utan någon speciell anledning mår jag som värst senare den kvällen eller dagen efter. Och nej, det blev inget undantag igårkväll. Men, för att se det positiva så har jag blivit lite mer pepp nu idag igen. Den enkla anledningen är att jag ska få träffa alla mina Falköpingsälsklingar ikväll, och festa i Fkp för första gången på två månader. Marathonrock är det som gäller, förfest hos allas vår Lisa.
Hold on, little girl
show me what he's done to you
stand up, little girl
a broken heart can't be that bad
when it's through, it's through
fate will twist the both of you
so come on baby, come on over
let me be the one to show you.
Ge inte löften du inte kan hålla.
Dagens planer:
- först sova eftersom min brukare höll mig vaken hela natten
- fika med brudarna på Nockes vid halv sex.
- gå på musikkvällen i Fornbyn senare ikväll.
Och för övrigt- när man gråter till Emil i Lönneberga vet man att man är inne i en jävligt känslig period.
Hey.
Arbetslös, javisst.
Meen, jag är fruktansvärt tacksam för att jag inte börjar skolan om en vecka. Då är jag hellre arbetslös i någon månad. Ingen mer skolångest, heja. I alla fall inte än på ett par år. Sisådär tre år om det blir som jag vill. Börja plugga vid 22 års ålder känns jävligt lagom, och kriminologi vid Stockholms universitet känns som en ultimat utbildning. Någon som vet vad intagningspoängen är? Nä, inte jag heller..
Ibland måste det få göra ont.
Let´s repeat my mistakes.
Så, nu har jag förhoppningsvis tjatat om dethär för sista gången..
Mina kreativa dagar kan man räkna på en hand..
Idag tänkte jag vara lite kreativ (åtminstone så kreativ som jag kan vara) och fixa ihop en hel ram med foton. Jag beställde hem 60 foton från Extrafilm.se förra veckan, och de kom idag. Så fram med ramen, saxen och tejpen så kör vi! Eller ja, så kör jag. Och alla som vet hur fruktansvärt opysslig jag är, även om det bara handlar om en sånhär sak, vet att det här kommer ta ett x antal timmar för att få det någorlunda bra. Men jag har ingen stress, bara jag är klar tills det är dags för Måndax ikväll så är jag nöjd!
Nä, nu börjar det spöregna och åska, hörs sen!
Live like it matters.
Börjar jobba om en timme, och detta är vad som kretsar runt i mitt huvud:
- jag nyser var och varannan sekund, och jag som trodde min pollen var slut för den här sommaren?!
- jag är absolut värdelös på att kombinera kläder. Jag hittade värsta kapen i Göteborg i fredags (ett par ljusa jeans, en svart klänning, jeansväst, två blusar och en myströja), men kan jag kombinera något av det? Nä, exakt, så så jävla roligt var det när jag kom hem igår och skulle välja något att ha på mig. Det är såna saker som gör att jag får panik och skiter i att gå ut.
- att folk kan irritera sig på så jävla mycket olika saker. Saker som irriterar mig bryr sig troligen inte annat folk om, till exempel:
* förseningar. Oavsett om det handlar om tåg eller att man ska möta vänner på stan. Ska tåget gå klockan fem ska det inte komma halv sju, ska man ses vid nio ska man inte komma halv tio.
* att jag kör fel med bilen eller kollar fel på tider/datum osv. Det finns liksom inte att jag ska ha kollat fel dag för festen, fel tid för bussen, fel plats för mötet... Det kan förstöra en hel del timmar, för jag kollar inte fel! (Förrän jag gör det, vill säga).
* Folk som fjäskar. Oavsett om det skulle ge mig bättre betyg eller mer pengar, har jag svårt att se mig själv fjäska. Om en historiauppgift är åt helvete tråkig spelar jag inte entusiastisk och åh-vad-roligt-det-här-ska-bli bara för att göra lärare glad och nöjd. Jag krusar inte och stör mig jävligt mycket på dom som gör det. Likaså när det handlar om folk jag inte tycker om. Varför spela när man inte bryr sig?
* musik som ingen förut visste om, som helt plötsligt är det enda som spelas på radion = alla fjortisar gillar. Exempel: När jag lyssnade på Winnerbäck i sjuan var det inte en jävel som visste vem han var knappt. Likaså med Takida och Snow Patrol. Nu är dom nummer ett på fjortisarnas lista, vilket gör att oavsett hur länge man lyssnat på ett band så blir man musik-fjortis-stämplad för att man lyssnar på dom.
- Men mest av allt tänker jag på Sydafrika, att jag och pappa satt och kollade igenom alternativen nyss och han var jävligt positiv att jag skulle boka så fort som möjligt. Helst denna veckan, och jag vill inget hellre fan, så jag ska nog ta tag i det den här veckan. Eftersom jag bara har två nätter kvar att jobba på schemat så kommer jag ha massa tid över att planera det, yääy!
Lära sig av sina misstag? Tror inte det va..
Mer fakta är att jag måste sluta lita så mycket på mina impulser. Eller nej, det var ju lite fel, för jag litar egentligen inte alls på dom, men min disciplin är för kass för att jag ska kunna stå emot dom. Speciellt när det handlar om att sova själv eller inte. Om det är något misstag jag inte lär mig av så är det att jag aldrig lär mig att stå emot mina impulser. It all comes back to you in the end, att jag inte förstått det än. Fyllesms och samtal är visserligen då man är som mest ärlig, men vafan Matilda..
För tillfället vill jag mest dra ett täcke över huvudet i några veckor, men det funkar sådär när man ska jobba över 16 timmar idag. Plus att bad står på schemat, inte så heja. Men vad ska man göra.. Äh, bra så.
Det blir inte roligare än såhär.
Så om ni tycker bloggen är dåligt uppdaterad- jag vet. Men jag har för tillfället inte mycket till liv heller, då det mest består av jobba, sova, äta, jobba, sova, äta. Jag skulle kunna babbla på om mina känslor, men det känns inte riktigt okej eller som något jag vill göra inför alla som vill läsa, därför skriver jag inget alls. Det är en jävligt fin balansgång med att vara för öppen och personlig på bloggen eller att vara tråkig och ytlig. Jag vet inte riktigt vilket jag föredrar, då man varken vill dela med sig av allt på bloggen eller vara tråkig. Ska väl försöka hitta något mellanläge där, ni kan väl säga till om jag misslyckas grovt. Wellwell, när jag får tillbaka mitt liv kan jag kanske ha något roligt att komma med, men just nu blir det inte bättre än såhär. Min skrivfantasi är nere på noll just nu.
Däremot kan ni få några gamla bilder jag hittade här på datorn. Från 04 och framåt tror jag:
Okej, det var jävligt tråkigt att leta reda på alla bilder, så jag skiter i det. Godnatt.
kommer jag att kunna se något annat än din skönhet?
vad jag kräver utav dig
och jag vill skrika ut att jag inte vill ha något alls
inga privilegier i hela jävla världen
att jag inte kräver någonting överhuvudtaget
förutom att det ska sluta göra så förbannat ont
vad spelar det för roll att det finns sex miljarder människor i världen
när jag redan hittat (för att sedan förlora) den jag vill dela allt med?
vad spelar det för roll om jag börjar om att leta
när jag redan kastat bort mitt hjärta?
om jag besöker de finaste platserna i världen
kommer jag kunna se något annat än din skönhet då?
om jag hör de allra vackraste tonerna en människa kan framkalla
kommer jag kunna höra något annat än din röst då?
jag önskar att du kunde se smärtan i mina ögon
höra längtan i min röst
och förstå varför jag faller ihop som ett korthus när det inte är mig du går hem med
men mest av allt önskar jag att du kände likadant
det sägs att saknad är något man kan lära sig leva med
att åtrå är något man kan lära sig att behärska
och att tiden läker alla sår
men ingen säger hur man ska kunna ta tillbaka sitt brustna hjärta från någon man alltid kommer att älska.
Now everything should be all right.
Låten som för tillfället får mig att bli lite lättare i sinnet:
She says I'm okay; I'm alright,
though you have gone from my life
you said that it would,
now everything should be all right.
inse att dina andetag är precis som alla andras.
med knäna under hakan
armarna över bröstet
och huvudet i händerna
försöker jag se till att mitt hjärta inte går sönder
se till att mitt huvud inte sprängs av tankar på dig
och att mina ögon inte avslöjar vad jag egentligen känner
tårarna kommer så mycket oftare nu
för hur skulle jag kunna förklara för dig att du är anledningen till
alla tidiga hemgångar från utekvällarna när dina armar inte ligger runt mig
alla vakna nätter då saknaden tar över
att den här dikten ens blir skriven
till vilken nytta då du aldrig kan beskrivas ens med de vackraste orden
jag är rädd för att vakna upp
rädd för att inse att dina andetag är precis som alla andras
för att förstå att det vi har inte är något unikt
betydelsefullt
och vackrast i världen
mer än för mig
jag är så jävla rädd för att inse att vi är precis som alla andra
lika meningslöst som ett knull på fyllan
men lika jävla rädd för att fastna här i tanken på att du är det vackraste jag har.
Spontant.
Hur många hugg i hjärtat kan ett namn ge?
det handlar inte längre om lite pirr i magen
värme när jag hör ditt namn
önskan om att jag kanske får träffa dig ikväll
det handlar nu om att inte veta vart all kärlek kom ifrån
hur många hugg i hjärtat ett namn kan ha
och hur många omvägar man kan gå innan man "råkar" stöta ihop med dig
det som är skillnaden nu är att
kärleken som du inte tar emot äter upp mig inifrån
min åtrå till dig bränner sönder mitt tömda hjärta
och min längtan efter dig gör hål i min trasiga tonårssjäl
det jag förstått nu är att du är den enda som kan få mig att le inifrån
jag vet att jag inte borde älska dig
eller tillbringa all min vakna tid med att tråna efter dig
jag vet så jävla väl att jag borde släppa dig innan jag går sönder totalt
men jag vet inte hur jag ska kunna släppa den enda som får mig hel
för du vet
jag valde aldrig att se på dig på dethär sättet
valde heller aldrig att gå sönder när du inte är nära
och jag valde absolut inte att älska dig
därför vet jag inte hur jag ska sluta.
Ensam hemma.
Annars har jag mest jobbat igår och idag, och nu är jag ledig tills på fredag, woho! Inatt ska jag vara fyllechaffis åt min bror och hans kompanjoner, om jag kan vara vaken sålänge. Men Simone kommer snart och håller mig sällskap, så det kommer nog gå fint. Äh, bra så.
