matilda-

Något som, för mig, är ren myt är att man blir piggare av kaffe och cola. Jag vet inte om det handlar om att jag dricker det så ofta att det inte har någon verkan på mig längre, men jag blir inte ett skit piggare av det. Inte heller får jag nån sockerkick av godis eller liknande. Och godis äter jag inte ofta alls faktiskt, så det kan inte ha att göra med att jag ätit det för mycket. Varför jag skriver det nu är för att jag är helt galet trött nu, trots att jag druckit två koppar kaffe när jag fikade med Malin för några timmar sen (som förövrigt var en väldigt mysig fika) och druckit två koppar när jag kom hem. Ändå ska jag snart lägga mig under täcket och sova en timme innan jag får besök av Elin ikväll. Att jag ska börja bli sjuk finns liksom inte på världskartan, så att min trötthet skulle bero på det igonerar vi.

Jag vet inte riktigt varför, men jag har en väldigt dålig magkänsla. Och då menar jag verkligen dålig. Kan ha med att göra att jag blivit paranoid och hypokondriker på senare dar, eller så har det inte med det att göra. Jag har gått runt med den här känslan ett par dagar nu, och det känns inte bra. Alls.

?

- Ja, tack!

(Men, och det är ett väldigt bra men, om exakt två veckor sitter jag på Londons flygplats och väntar på flyget som ska ta mig ner till Sydafrika. Det är galet det, mina vänner.)

Det allra värsta med att vara singel: att sova ensam.
Det allra bästa med att vara singel: att sova ensam.
Get my point?

Dagens bilder:

Det är galet hur kloka och stöttande vänner jag har, det kan inte nog påpekas. Och det kan inte nog påpekas hur enormt, sjukligt, otroligt, mycket jag uppskattar det. Hur mycket jag värdesätter er finns det inga ord för. Och då menar jag lika mycket er jag inte träffade igår, som jag snackade med över telefon, sms eller som bara alltid är där, närsom jag behöver det.

Break down and get up.

Jag trodde att jag skulle klättra på väggarna efter att jag blivit arbetslös den 13 augusti, men har bara tyckt det varit jävligt skönt än så länge! För sedan den dagen jag slutade jobba har min almanacka varit full med något varje dag, även om saker har varit jävligt spontana så har det hänt saker. Så när det är som det har varit de senaste två veckorna så är det rätt gött att vara arbetsfri (låter lite bättre än arbetslös, right?). Idag är den första dagen som inte varit inplanerat med något, och det är rätt gött det med. Även fast det känns som man får passa på att hitta på saker nu medan folk är hemma i Skara och inte ute i andra delar av landet/världen.

Bad day, looking for a way,
home, looking for the great escape.
Gets in his car and drives away
far from all the things that we are.
Puts on a smile and breathes it in
and breathes it out, he says,
bye bye bye to all of the noise.

När några av mina planer blir ändrade får jag lätt tunnelseende. Det enda jag kan se är motgångarna, och jag kan inte tänka rationellt överhuvudtaget. Jag vill helst inte ens prata om problemen för då blir dom verkliga, vilket gör att jag måste ta tag i att se andra alternativ och möjligheter. Då är det jävligt tacksamt att ens pappa ringde nyss, peppade och ser alternativen åt en. Åh, han är så jävla bäst, stöttande och lugn, så nu hoppas jag att min (hans) andra idé går bättre och att volontärresor inte krånglar till med den resan också..

Jag är en sucker för citat och visdomsord. Jag älskar det och blir så jävla peppad av att läsa sånt. Som den här till exempel, hur underbar är inte den:

Åh, jag börjar hoppas igen. Och det är fan inte bra, för om inte det här funkar så vettefan vad jag tar mig till.
"Det finns å andra sidan ett hem för handikappade barn i Kapstadenområdet som kunde vara ett alternativ att jobba på efter barnhemmet. De har stängt 5 oktober till 11 december så det kunde passa bra tidsmässigt. Du måste vara där minst 4 veckor. Jag kollar med vår samarbetspartner och återkommer med besked."
Ultimata grejen om det skulle fungera nu. Fan, kan ni inte hoppas lite åt mig? Jag tror inte någon kan förstå hur mycket jag vill det här. Hur mycket jag har velat det här sedan så länge jag kan minnas.

Det konstiga är att när ett problem ser ut att kanske (kanske kanske kanske) lösa sig, så gör sig nästa problem påmint igen. Och fan vad jag inte orkar med de känslorna, inte nu, inte igen. Bah.

Dagens plus: att jag fått träffa Kajsa, köpt en svart kavaj och ska ner och bada med Emma (+ möjligen Julia och Karin) ikväll. För tillfället klarar jag inte av att vara själv och låta tankarna explodera. Det skjuter jag upp till en annan dag..

"Tyvärr har vi precis fått reda på att barnhemmet stängt i december 12 december 2009 till 19 januari 2010, så tyvärr går det bara att jobba 6 veckor på barnhemmet innan det stänger. Om du vill kan du resa runt i Sydafrika en månad och komma tillbaka till barnhemmet i januari runt 19 januari när det öppnar igen."

Älskar att de säger det nu, älskar att jag planerat mitt liv efter den resan och älskar att jag får ändra de planerna. Vet inte ens hur, men fan helvetes jävla skit. Helvetehelvetehelvete!
Fan, nu går jag och dör ett tag.