Idioti.
I miss you quite terribly.
Ibland känns mitt jobb så jävla rätt, och ibland känns det.. ja, såhär. Har det nåt att göra med hur man mår för övrigt? Jofandu, det kan man säga.
My baby.
Såg på facebook att en volontär åkt tillbaka till mina älsklingar i Kapstaden, och jag blir så jävla avundsjuk. Jag gläds inte ens med henne, och det är inte okej av mig. Med tanke på att jag vet hur underbart hon har det och att barnen får det bättre, men i det här fallet är jag enbart avundsjuk. När det gäller Sydafrika och barnen där känns det som att det är "mitt", och så fort jag hör att någon ska dit känns det som att de "inkräktar" på något som är mitt. Det här är absolut ingen egenskap jag gillar, utan precis tvärtom.
Men jag såg i alla fall bilder på min älskling, han har blivit så stor. Åh, fan att jag inte är där.
Tonåring vs vuxen.
- när mamman i affären säger åt sin dotter att sluta ställa en massa frågor till damen. WHAT? Jag? Dam? Ha ha ha, vilket skämt!
- man går från ungdomslön till vuxenlön.
- man gillar att tvätta och stryka, då man ser att kläderna blir rena och raka (herregud- jag vet).
- man får gå runt på Systemet själv och välja precis vad man ska dricka, och inte längre stå gömd i någon gränd och vänta på sin sprit.
- det har inte längre samma charm att ragla hem klockan 06.00 en lördagsmorgon som det hade när man var 16 år.
- man känner sig heller inte skithäftig längre när man visar upp sitt körkort som legitimation.
- man går inte längre på lama raggningsrepliker från killar som uppenbarligen sagt samma sak till varenda tjej i rummet.
- att man känner sig gammal när folk som är tre-fyra år yngre än en själv kommer in på krogen. Var inte det jag som var dom nyss?
- när man skrattar åt tanken på att man själv skulle försöka planka in mellan staketet på Stadt igen. För som sagt- gjorde inte jag det alldeles nyss?
- när man reser 1000 mil hemifrån, alldeles ensam, utan att vara rädd för att misslyckas.
- när man kan ta viktiga beslut utan att be om hjälp från andra.
- när man förstår att man kan gråta utan att vara svag. Utan man förstår att det snarare är tvärtom. Det hade jag svårt att förstå förut.
- när man inte ser ett misslyckande som enbart ett nederlag.
- när man tänker på andra människor före sig själv.
- när man faktiskt kan säga nej till något man inte vill göra.
- man vågar säga när det är något man faktiskt inte förstår, utan att verka/känna sig helt dum i huvudet.
- när man faktiskt är kapabel till att ta hand om andra än sig själv.
- man blir bjuden på alkoholhaltiga drycker av sin familj och släkt.
- det är inte längre förbjudet att ta sprit från mina föräldrars förråd.
Tecken på att man (jag) fortfarande betraktas/känner mig som en tonåring:
- man får kommentarer som "lilla gumman" och "ge det några år så kommer du också förstå".
- folk tror att man inte är kompetent till att göra saker, t.ex. sitt jobb, för att man bara är 20 år. Som att kunskapen sitter i två siffror.
- när man fortfarande behöver mammas ärliga råd för att köpa ett plagg man är osäker på.
- när det enda man vill är att krypa upp i mammas famn, gråta och bli tröstad.
- när man fortfarande blir tokig när ens pappa provocerar en och drar dåliga skämt..
- ..samtidigt som man saknar det när han inte gör det.
- det lockar fortfarande att planka in på ett uteställe- enbart för spänningen att man inte får det.
- det är också förjävla roligt att dricka sig redlös.
- det är fortfarande oroväckande roligt och ett lyckorus att shoppa och bränna pengar.
- det pirrar fortfarande lika mycket i magen när man träffar killen man gillar nu, som det gjorde första gången man var kär.
- det gör också lika förbannat ont när ens hjärta blir krossat. Jag trodde det skulle bli lättare?
- mitt rum är fortfarande lika stökigt som när jag var 15.
- jag tycker heller inte det är roligt att laga mat, dammsuga eller damma.
under my skin.
För att om jag pratar om det betyder det att det jobbiga finns, och det gör ont att tänka på.
Såförbannatjävlaont
attjagfanintevetvartjagskatavägen
somnu.
Fyfään.
Nu försöker vi glömma det (HAH, lycka till) och drar till.. ja, nivetvem, för att kolla på handbollsfinalerna och se Skövde vinna! Efter matcherna åker vi ut till landet, rättare sagt till Engström.
Let it be.
Senare ska jag träffa Bergh, simma och bada bubbelpool, sen ska jag tvinga henne att färga mitt hår medan vi kollar på DH och Cougar Town. Japp, det är min dag.
People hearing without listening.
And in the naked light I saw
ten thousand people, maybe more
people talking without speaking,
people hearing without listening,
people writing songs that voices never share
and no one dared
disturb the sound of silence.
Jag sitter och kollar på Humorgalan, gråter och saknar mina barn. Samtidigt som man förstår hur sjukt jävla orättvis den här världen är. Vafan gör jag här hemma i Sverige, här gör jag ingen nytta. Och hur fan kan Gud finnas om han låter folk leva i sån total misär? Åh, jag vill åka och göra skillnad- nu! Ifall jag skulle få åka dit gratis skulle jag dragit så fort jag fick chansen, men nu behövs det alldeles för mycket pengar, som jag inte har.
If only the ballerina had one too.
- walk-in-closet. Jag har mina kläder i fyra olika rum nu, och det är inte det ultimata kan jag lova. Drömmen är Carries blivande garderob i Sex and the city filmen (jag kan ta hennes blivande man också, för den delen).
- en balkong.
Sök på den här låten- Sugarcane- på Spotify istället, mycket bättre kvalite. Ni kan förresten söka på artisten också- Missy Higgins, grym!
Skip the bullshit.
Okej, jag har kanske inte allt jag vill ha just nu, men för fan, jag är tjugo år, det är inte meningen att jag ska ha allt. Det är det som ska göra att jag ska kämpa lite till och göra alla de drömmar jag nu vill uppleva.
Så nu fan släpper vi det negativa och ser på allt det jag faktiskt har!
-
Resa.
Ja, det suger att ens planer och drömmar inte går hand i hand med ens ekonomi..
The special two.
Innan dess ska jag och Bergh dricka öl och kolla på hockey, vi är rätt så coola vi. Och om HV inte vinner ikväll blir jag fan tokig. Jag ska också hinna med att städa huset och kolla på snygga killar med Lossan. Andra kallar det fotboll.
I veckan har jag också hunnit jobba ett par gånger, kollat på estetproduktionen med Simone, fikat med Annie, fixat mitt nageltrång och planerat pappas 50-årsfest och dag. I stora drag. Och jag har också blivit tillfrågad om jag vill åka till Mallorca vecka 33. Tjäna pengar och jobba 20 timmar om dygnet.. Men ja, det lutar åt att jag säger ja, det kan nog bli roligt. Om än väldigt påfrestande. Och som sagt- pengar! Kanske till och med lite förbättring av brännan efter Kroatien. Jag ska svara nästa vecka, och om (när) jag säger ja, så ska jag fan unna mig en tatuering i höst. Jag vet att det låter som den självklaraste saken i världen att tacka ja till en gratis resa och tjäna pengar på det, men ni kan nog inte heller ana hur påfrestande det är.
På tal om jobb- Tua, som har hand om Boomerangen och Grottan, sa att de skulle lägga ut ett vikariat på ett år där i september, och sa åt mig att söka dit. Eller ja, tipsade mig. Och det är ju drömjobbet- jobba med de barnen jag har på Valle- och Teglaskolan på deras fritid. Meeen, ett år kvar i Skara till?! Nej, helt ärligt, det funkar fan i mig inte. Då kommer jag inte kunna resa förrän hösten 2011, då är jag över 21 år. Men jag kan samtidigt inte resa utan pengar. Jävla framtidsplaner, jag vet varken ut eller in..
Dålig kvalite, but still, den vackraste låten jag hört på oerhört länge:
+ / -
+ det är helt underbart väder. Våren är verkligen underskattad!
+ var ute och tog en powerwalk i förmiddags och kom på, igen, hur jävla grym den här låten är:
+ tog årets första glass i solen med Bergh.
+ ska snart åka ut till Malin för lite kvällshäng.
- kommit på att jag nog inte är så mentalt stark som jag önskar och trodde.
- är inte alls pepp på att jobba natt imorron.
Ja, visst vore det bra.
+ jag hade en bra jobbdag, bowlade och spöade skiten ur de andra!
+ jag är ledig tills på måndag.
+ imorron ska jag och Sara till Skövde och fixa allt inför vår fest. Plus att jag är galet shoppingsugen! Och vi ska inviga Systemet och leka vuxna.
+ på lördag är det dags för årets fest. Det är ju helt galet vad fort de här månaderna gått, trodde aldrig det skulle bli den 10 april, och nu är det bara två dagar kvar. Galet, det där.
+ HV71 kommer med alla sannolikhet till SM-final, igen. Så j ä v l a bra!
+ Criminal Minds börjar om en kvart, veckans tv-höjdpunkt!
You could have it all, my empire of dirt.
Är jävligt nostalgisk/sentimental ikväll, jag får stänga av mobilen för att inte höra av mig till personer jag absolut inte borde höra av mig till. Om jag var full ikväll skulle det aldrig gått, men man är ju en aning mer förnuftig och smart när man är nykter. Tur som fan är väl det. Det där med att jag är helt självständig hela tiden stämmer kanske inte alltid, men vafan, alla behöver väl känna sig behövda ibland? Eller?
Jag vet också att jag säger att jag hellre känner något än att känna mig tom (vilket i sig betyder att jag många gånger håller kvar i smärtan istället för att gå vidare och känna mig tom. Låter det helt ologiskt? Är jag ensam om att göra så? Det är så inprogrammerat i mig att jag gör det helt omedvetet), men när man sen känner något är det mest jävligt jobbigt och utsatt. Och helt jävla underbart vissa stunder.
Och vet ni vad det värsta är? Det värsta är inte att man inte kan sova för att man tänker på personen konstant eller att man hela tiden går och hoppas på att personen ska ringa men aldrig gör det. Det värsta är inte heller att ens hjärta slår i 2400 slag i sekunden när man ser honom. Det värsta är att man blir så jävla beroende att man inte kan gå ut med ens vänner bara för att ha jävligt roligt, utan någon baktanke. Att man står där innan och gör sig iordning för någon annans skull, att man tänker hur det skulle kunna bli, i hopp om att han ska vara ute. Om han sen inte är det så har kvällen inte alls samma charm. Så jävla patetiskt, men det är en liten tröst att jag vet att jag inte är ensam om att känna så många gånger. Men vafan är det för makt kärlek/passion/åtrå kan ha på en? Att det kan förstöra så.
Det här är inget jag är stolt över och det var inget jag planerat att skriva, men nu blev det så och det får också vara så. Jag är inte mer än en människa med alla dess fel och brister.
Leaving you behind.
It's something in the way you move, little darling.
Jag har inget nytt att komma med, känns som det enda jag gör är att jobba. Och det stämmer ju i för sig. Rätt skönt att göra det ändå, med tanke på att ju mer jag jobbar- ju snabbare kommer jag härifrån. Jag sitter fast i dåliga vanor och tankar här, jag behöver komma bort. Jag kollar på att dra som au-pair i USA till hösten, om ingen vill dra med mig och backpacka i Kambodja, Laos, Malaysia (...) vill säga.
För fan vad less jag är på att må som jag mår när jag är här hemma. Jag klarar inte av berg- och dalbanan, att må skitbra ena veckan för att sedan åka ner och må askasst nästa veckan. Jag hatar att jag lägger min lycka i händerna på någon annan, det gör mig så jävla sårbar. Jag behöver en förändring, att något roligt ska hända när jag inte jobbar.
Plus att jag saknar mina barn så jag snart gå sönder. Drömmer om dom i stort sett varje natt, och det gör så jävla ont när jag vaknar och dom är 1000 mil bort. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så starkt och mycket för de barnen nu i efterhand med, men åh vad de berör mig och fan vad jag hoppas att de har det bra och kommer få en bra framtid.
Och jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå.
Jag sover dåligt om nätterna numera, jag vaknar minst fem gånger per natt. Igårkväll somnade jag runt halv tolv, och sen vaknade jag en gång i timmen tills jag skulle gå upp vid halv sju. Har en messed-up hals och en massa tankar, vilket troligen är anledningen, men de kan få försvinna båda två, tack.
Annars är jag väl i ett sånt läge då jag stänger in mig i mig själv för att saker är för jobbiga att prata om, att ta upp till ytan. Och om jag inte berättar det för någon existerar inte mina tankar/problem. Sån är jag. Sen saknar jag Lossan som ser igenom mig som ett glashus, och som verkligen bryr sig och vill veta. Man märker sån skillnad på folk som frågar för att vara artig och för att man "ska/borde" fråga, och på dem som frågar för att de är genuint intresserade och bryr sig. Men vafan, har jag klarat mig i två månader kan jag klara mig i två veckor till. För övrigt, om någon vill se bio imorronkväll eller festa på lördag- jag är inte sen på't (och nej, jag var givetvis inte allvarlig när jag sa att jag skulle vara nykter i en månad- alltså bryter jag inget löfte om jag super på lördag).
Och jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå.
Punktlista.
- Har idag kommit på att jobba på dagis är nog verkligen inte min grej. Vilka jävla skitungar det finns alltså..
- ..men har också kommit på hur fina ungar det finns, tex mina barn på särskolan.
- har också kommit på hur många koppar kaffe jag dricker per dag när jag jobbar. Igår drack jag fem-sex koppar, och för första gången kände jag mig helt speedad av det.
- längtar väldigt mycket tills lördag- då jag äntligen kan shoppa på Monki och Weekday..
- ..även om jag redan slösat alldeles för mycket denna månaden (de senaste nio dagarna).
- men samtidigt- jag jobbar varenda vardag i tre veckor, så jag är värd det. Vi säger så i alla fall.
- jag längtar också tills att få träffa Kajsa på lördag och festa jävel i Götet.
- har i eftermiddag äntligen fått sova ikapp lite förlorad sömn.
- tycker det är synd att Julia redan åkt tillbaka till Norge. Men hann faktiskt med att träffa henne och de andra igårkväll, det var skönt.
- har vant mig lite mer vid att vara hemma igen. Det kommer och går såklart, men nu är det som det är, och jag får göra det bästa av situationen. Och det känns helt okej just nu. Jag har känt mig ganska glad/nöjd/lycklig det senaste. Av olika anledningar.
- tycker det är jävligt irriterande att mottagningar inte svarar när man ringer. Jag menar- har man tre telefontider i veckan bara så ska man väl för fan svara på dom? När man ringt 20 gånger och inte fått något svar- trots att det är telefontid då de ska och borde svara- så blir man lite lack på skiten.
"Vi kanske bara är fixerade vid förhållanden som känns ouppklarade."
Några bilden sen lördags:
