matilda-

Har du tänkt på hur många gånger du säger "hur är det?" till folk, och hur många gånger av dom du har fått svaret "det är åt helvete"? När man frågar det så är man inte beredd på att få ett annat svar än"jotack, det är bra, själv då?". Det är inte så att man är okänslig, man är bara så ovan vid att man är så ärlig och rakt fram med sina känslor. Jag ska dra ett exempel...
För några månader sen när jag satt i kassan på ica, och klockan var lite innan 22.00 ( = stängning) så var det två killar (ja, snarare unga män) som stötte på varandra påväg till min kassa. De kände tydligen varandra, så de började kallprata som man alltid gör i såna situationer. Den ena mannen började lägga upp sina varor, och när han skulle betala frågade han den andra mannen; "Men hur mår du annars då?"
Varav den andra mannen svarar; "Det är åt helvete. Jag går hos en psykolog. Min brud lämnade mig nyss, sen fick jag sparken, så nu har jag sömnproblem". (Jag ljuger inte, han sa så. Om han sen ljög är ju en annan femma som inte jag har någon aning om). Mannen som frågade hur det var såg ganska förvirrad ut och visste inte riktigt hur han skulle bete sig, så han mumlade fram nåt som; "hrm, jaha.. ah, nä, det var ju skit...". Ungefär som att han tyckte det var oförskämt att vara så brutalt ärlig som den andra mannen var. Jag satt mitt i allt, och bröt den pinsamma tystnaden med att säga; "ah, det blir .... kronor". Och jag tror det var lite av en bekantskapräddare där, för han gav mig pengarna, packade i varorna fort som fan, och sa nåt i stil till den andra mannen; "ah, men ja,, jag ringer.. hälsa familjen". Jag tror fortfarande inte han ringt.
Det jag menar är att jag direkt också reagerade på att han sa så öppet om hur det verkligen var. Man har inte van vid sån ärlighet. Åtminstone inte jag. Så ett tips- fråga inte någon hur det är om ni inte är beredda på sanningen. (Jag är visserligen ett sanningsfreak som vill hjälpa alla, men ändå).

Dagen har varit lite upp och ner, men mest så har jag haft huvudvärk som förstört det mesta. Vi spelade också in bakgrundsmusik på musiken idag, och det var naaajs. Rätt jävla roligt, med tanke på att vi i studion hörde allt vår lärare Daniel sa i rummet intill i våra hörlurar. Eller sa och sa, han tuggade/smaskade tuggummi med öppen i tio minuter rätt in i våra öron. Zandra satt mest och imitera och jag satt mest och bet mig i läppen för att inte skratta högt. Sjukt irriterande, men jävligt roligt också. För övrigt är mitt finger ömt efter att jag varit effektiv och grym på bas.

Imorron är det jobb som står på schemat, men det måste jag på något sett byta bort, för det funkar inte. Jag har körlektion med, och jag tycker fortfarande inte det är roligt. Det är väl mestadels för att jag är rädd för att han ska säga att jag är dålig = inget körkort. Eller att han ska skratta åt mig för att jag tror att jag ska klara att köra upp om några veckor. Fuckelicious. Det är också bad på gympan, wohooo! Jag älskar att bada, that´s it. Okej, kanske inte asroligt att visa upp sig i bikini för två klasser, eller att simma 1000 meter, men det funkar. Ska nog simma klädsim med, göttilicious. Ska nog förhoppningsvis ringa och beställa tatueringstid med, lovely.

(Cred till Niklas, för jag vet att han läser det här och blir glad, haha!)

Dagens låt är nog annars Desperado- Eagles.