matilda-

Jag förstår verkligen inte hur någon kan säga att trean är det lättaste året, det är bara bullshit. Det är nog allra jobbigast, både med skolan och på fritiden. Det känns som alla har huvudet precis över vattenytan, ibland kommer det så stora vågar att man försvinner för ett tag, men till slut hittar man upp över ytan igen. I för sig mest tills nästa våg kommer, men ja, så småningom blir det väl lite lugnare. Men just nu är det så mycket, och som jag och Elin pratade om förut, det går fan inte att prioritera bort något. Vilket innebär att jag är helt sjukt pank och har saker upp till halsen (öronen? vad man nu säger) att göra och tänka på.
Jag har i alla fall fixat en dräkt till Ållympiaden, så då är det en sak mindre att tänka på. Sara hade tydligen fått två, så jag tar en av dom. Så på torsdag är det röj med klassfest först, sen lusse på Terrassen, sen efterfest med klassen innan vi drar till Frejahallen klockan 08.00 för att spöa alla andra klasser i Ållympiaden.

Annars vet jag inte, jag mår bra samtidigt som jag har halv ångest. Att det beror till största delen på det jag nämnt förut vet jag, men ja.. Samtidigt vet jag nu att i en liten stad som Skara vet de flesta för mycket om en, och att ens handlingar får konsekvenser. Men här är jag också dubbelmoralisk, för jag ångrar inte handlingarna, men jag ångrar konsekvenserna. Kan man göra det?
Och jag vet att jag pratar i gåtor för de flesta, men jag vet inte riktigt vart man ska dra gränsen för sitt privatliv i bloggen. För jag gillar att skriva av mig, men ändå inte för mycket. Därför skriver jag i gåtor, så ni inte förstår för mycket, haha.

Imorron ska jag i alla fall träffa Emma på Nockes, det var ett tag sen det bara var hon och jag så det ska bli mysigt!

You end up hurting all of your friends.