matilda-

Jag älskar min tatuering, och jag är kär i killen som gjorde den. Puss på honom, bokstavligen talat, prr ;D Annars så gjorde det inte så jävla ont som jag trodde det skulle göra. Visst, det kändes som att det var en kniv som drogs längst ryggen, men det kunde varit värre. Jag lipade ju inte, och jag kunde till och med prata när jag förstod att man inte behövde hålla andan, haha. Och man kan ju inte påstå att tatuerare är nåt annat är jävligt grova i munnen, för det är dom. Men fan vad roligt det var!
En bild kommer väl mycket troligt senare, när jag orkar fixa med det. Och tack Elin för att du var med och skrattade åt min smärta, det är du bäst på <3!!! (haha)

Och så fick jag ett samtal medan jag jobbade förut, som förstörde min dag ännu mer. Fan i helvetes skit vad jag blir less på att så mycket går emot mig nu. Och jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men det gör ont, på mer än ett sätt. Och jag tatuerar mig hellre varsom, för den fysiska smärtan går inte att jämföra med psykisk smärta.
Jag tror till och med att jag stannar hemma från kusten och festar i Skara. Jag är sjukt tråkig just nu, men jag gör er en tjänst genom att inte komma ner och dra ner ert humör till mitt humör. För jag kan inte låtsas som inget just nu. Då slipper jag regna bort i tältet med, och slösar inte de pengarna jag egentligen inte ens har.

Och idag är farmor min hjältinna (<3!)

Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig.
det kommer fixa sig till slut
som allt annat och om det inte går nu så skjuter vi bara fram det
för det ordnar sig.