matilda-

Jag bryter snart samma här. Jag hatar mig själv för att jag inte fattade något om hur stipendierna till volontärarbetet skulle sökas eller vilka som ens kunde sökas. För nu står jag här, de flesta ansökningstiderna har gått ut, och nästa gång är inte förrän november- december. Jag vill ju för fan inte vara kvar i Sverige då ens. Åh, helvetesjävlaskit rent ut sagt. Varför bad jag inte pappa om hjälp tidigare? Fuck, jag vet inte vad jag gör om inte det här går hem, om det inte blir så att jag kommer iväg i vinter. Jag lipar bara av tanken. Fyfan för att jag ska vara så jävla bekväm, "allt-löser-sig" och sämst framförhållning. När fan ska jag börja lära mig av mina egna misstag?