När man inte kan få tillbaka kontrollen..
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, för jag vet inte riktigt om jag vill berätta om det eller inte. Om jag ska gå på min magkänsla så säger den ja, men jag kommer nog ångra mig imorgon. Och egentligen, det går inte att beskriva i alla fall. Men det känns konstigt, som att det är en dröm och som inte hände mig. Man tror att det inte händer en själv- tills det gör det. Tills man blir överbevisad att man inte är oövervinnlig. Allt gick bra, visst, men känslan sitter i. Och chocken sitter i. Men jag har bevisat är jag är oväntat lugn och rationell i krislägen. Kan tänka igenom hur jag ska göra, enligt "handboken", och är helt medveten om vad som händer- men kan inte göra något åt det. Det är nog det värsta- man ser det komma, man vet vad som kommer hända, men det går inte att göra något åt. Det är försent. Det är en jävligt obehaglig situation och känsla. Men man förstår nog inte riktigt vad som händer först, det tar ett tag innan det verkligen sjunker in och chocken kommer. Nu har den kommit, och jag kan inte riktigt sova.
För två timmar sen hade jag sjukt mycket adrenalin, nu är jag bara matt och trött. Men kan fortfarande inte sova. Vi får se om jag skriver om det hela någon annan dag eller inte. Godnatt.
