matilda-

Jag har gått runt hela dagen och haft en jävligt dålig magkänsla, och jag har inte riktigt förstått varför förrän nu. Jag tror att en stark anledning till klumpen i magen beror på framtiden. Att större delen av mina vänner (okej, närmaste i alla fall) inte kommer vara kvar i Skara i höst. Samtidigt som jag är så glad att folk gör något med sitt liv och inte fastnar här, så är jag livrädd. Så jävla rädd för att bli ensam, skiljas för det trygga och folk man älskar. Folk drar till Stockholm, Norge, Halmstad och allt vad det är. Simone rycker in i lumpen, Kajsa ska studera på annan ort, Julia drar till Norge, Emma reseledarutbildning... You name it. Alltså, det är ju inte så att jag vill vara kvar heller, men vart jag hamnar är ju inte hundra än. Förhoppningsvis Sydafrika ett par månader om pengarna inte krisar för mycket, i så fall får jag vänta med det. Och jag vill inte vänta, fan. Jag kommer inte klara av att bo kvar här i höst, nåt måste jag fan göra. Det är det jag vill, och ska. Men ändå blir jag rädd, och jag gillar inte känslan. Inte alls. Jag tror att allt kommer lösa sig bra, det tror jag verkligen, men ändå blir jag inte av med klumpen i magen. Nä, nu ska jag förhoppningsvis sova bort klumpen i magen. Imorron kommer Lisa till mig i Skara och jag slipper sova ensam, yäy.