matilda-

det handlar inte längre om lite pirr i magen
värme när jag hör ditt namn
önskan om att jag kanske får träffa dig ikväll
det handlar nu om att inte veta vart all kärlek kom ifrån
hur många hugg i hjärtat ett namn kan ha
och hur många omvägar man kan gå innan man "råkar" stöta ihop med dig

det som är skillnaden nu är att
kärleken som du inte tar emot äter upp mig inifrån
min åtrå till dig bränner sönder mitt tömda hjärta
och min längtan efter dig gör hål i min trasiga tonårssjäl
det jag förstått nu är att du är den enda som kan få mig att le inifrån

jag vet att jag inte borde älska dig
eller tillbringa all min vakna tid med att tråna efter dig
jag vet så jävla väl att jag borde släppa dig innan jag går sönder totalt
men jag vet inte hur jag ska kunna släppa den enda som får mig hel

för du vet
jag valde aldrig att se på dig på dethär sättet
valde heller aldrig att gå sönder när du inte är nära
och jag valde absolut inte att älska dig
därför vet jag inte hur jag ska sluta.