matilda-

med knäna under hakan
armarna över bröstet
och huvudet i händerna
försöker jag se till att mitt hjärta inte går sönder
se till att mitt huvud inte sprängs av tankar på dig
och att mina ögon inte avslöjar vad jag egentligen känner
tårarna kommer så mycket oftare nu

för hur skulle jag kunna förklara för dig att du är anledningen till
alla tidiga hemgångar från utekvällarna när dina armar inte ligger runt mig
alla vakna nätter då saknaden tar över
att den här dikten ens blir skriven
till vilken nytta då du aldrig kan beskrivas ens med de vackraste orden

jag är rädd för att vakna upp
rädd för att inse att dina andetag är precis som alla andras
för att förstå att det vi har inte är något unikt
betydelsefullt
och vackrast i världen
mer än för mig

jag är så jävla rädd för att inse att vi är precis som alla andra
lika meningslöst som ett knull på fyllan
men lika jävla rädd för att fastna här i tanken på att du är det vackraste jag har.