2009/2010.
2009 är slut, och när jag och Emma satt och pratade igår och skulle analysera året som gått, kom vi på oss själva med att knappt minnas något. Om jag ska vara ärlig har jag ingen aning om vad jag gjorde mellan januari- juni (studenten) förra året. Det är som en enda dimma, vilket det kanske är så det ska vara när man ska ta studenten. Men det är rätt läskigt att inte ha någon aning om vad man gjort under en sexmånadersperiod. Visst, jag fattar ju själv att jag gick i skolan, festade och hängde med folk, men när, var och hur har jag ingen aning om. Har ingen aning om jag tyckte det var en bra vinter/vår, om jag mådde bra och gjorde saker jag ville och gillade.
Sommaren gick nog ganska smärtfritt förbi den också, med jobb, fest och lite bad. Men om jag ska vara ärlig minns jag inte så mycket av den heller. Herrejävlar, vad hände med mitt grymma minne? Kanske dags att dra ner på spriten?! Det enda minnet som jag har, klart och tydligt, av 2009 är Sydafrika. Vilket var det absolut bästa som kunde hända mig det här året, den absolut bästa present jag fått av någon (tack mamma och pappa!).
När folk frågar vad jag har för förväntningar på 2010 så har jag inga, överhuvudtaget. Vilket känns en aning deppigt- ja. Men vad ska jag ha förväntingar på? Jag vet att hela min vinter, vår och sommar kommer gå åt till att behöva jobba här i Skara, utan mina närmaste vänner nära. Jag behöver pengar för att kunna resa mer, och då funkar det inte att flytta till en annan stad och troligen lägga mer än hälften av min lön på hyra, mat osv. Jag bor hemma för att bo gratis- för att kunna uppfylla flera av mina drömmar. Det kommer göra mig galen flera gånger- bo i den här staden, och gå på min familj 24/7. Jag är van att bo ensam i en lägenhet eller med 10 vänner, men att flytta hem igen är ingen höjdare. Och med det menar jag såklart inget ont om min familj, vilket ni borde förstå, men man vänjer sig att klara sig själv. Och man uppskattar allt så mycket mer om man får lite perspektiv på det (alltså, att inte träffa familjen varje dag). Ja, jag låter hemsk, men så är det inte riktigt.
Plus att, som jag nämnde, fem av mina närmaste vänner inte kommer vara i den här staden (landet) den här vintern/våren. (Nämnde jag också att jag är så jävla tacksam för att jag alltid faller för svinen? Inte? Okej, men då vet ni det nu.)
Förlåt för min oerhörda cyniska sida som kommer fram, men det är så jag känner.
Nyår var i alla fall lyckat igår, större delen av kvällen. Breakdown där vid två-tretiden igen, men ja..
Tack Karin för en sjukt mysig och rolig kväll! Och tack Emma för att vi gick in gratis på Olins, haha. Bilder kommer kanske senare, när jag hämtat min kamera.
Sommaren gick nog ganska smärtfritt förbi den också, med jobb, fest och lite bad. Men om jag ska vara ärlig minns jag inte så mycket av den heller. Herrejävlar, vad hände med mitt grymma minne? Kanske dags att dra ner på spriten?! Det enda minnet som jag har, klart och tydligt, av 2009 är Sydafrika. Vilket var det absolut bästa som kunde hända mig det här året, den absolut bästa present jag fått av någon (tack mamma och pappa!).
När folk frågar vad jag har för förväntningar på 2010 så har jag inga, överhuvudtaget. Vilket känns en aning deppigt- ja. Men vad ska jag ha förväntingar på? Jag vet att hela min vinter, vår och sommar kommer gå åt till att behöva jobba här i Skara, utan mina närmaste vänner nära. Jag behöver pengar för att kunna resa mer, och då funkar det inte att flytta till en annan stad och troligen lägga mer än hälften av min lön på hyra, mat osv. Jag bor hemma för att bo gratis- för att kunna uppfylla flera av mina drömmar. Det kommer göra mig galen flera gånger- bo i den här staden, och gå på min familj 24/7. Jag är van att bo ensam i en lägenhet eller med 10 vänner, men att flytta hem igen är ingen höjdare. Och med det menar jag såklart inget ont om min familj, vilket ni borde förstå, men man vänjer sig att klara sig själv. Och man uppskattar allt så mycket mer om man får lite perspektiv på det (alltså, att inte träffa familjen varje dag). Ja, jag låter hemsk, men så är det inte riktigt.
Plus att, som jag nämnde, fem av mina närmaste vänner inte kommer vara i den här staden (landet) den här vintern/våren. (Nämnde jag också att jag är så jävla tacksam för att jag alltid faller för svinen? Inte? Okej, men då vet ni det nu.)
Förlåt för min oerhörda cyniska sida som kommer fram, men det är så jag känner.
Nyår var i alla fall lyckat igår, större delen av kvällen. Breakdown där vid två-tretiden igen, men ja..
Tack Karin för en sjukt mysig och rolig kväll! Och tack Emma för att vi gick in gratis på Olins, haha. Bilder kommer kanske senare, när jag hämtat min kamera.
Spread the word, baby
Postat av: julia
Haha, faktiskt helt sjukt att vi skrivit om samma, roligt! Det är verkligen helt stört, jag minns inte mitt liv! Men antagligen var det för jävla bra, vi säger så iaf! fast jag tror faktiskt det var det. Du och jag hängde en massa, då kan det ju inte varit annat än bra.
Trackback
