matilda-

Fan, jag är så jävla orättvis. När jag är deppig, sur och ledsen så är det alltid mina föräldrar som får ta skiten. När mamma kommer och kramar en och frågar om det är nåt som hänt, då är det så jävla svårt att inte börja gråta. Men om jag inte börjar gråta så svarar jag knappt på hennes frågor. Och varför jag gör så? Jo, återigen för att det är lättare att låtsas att problemen inte finns än att öppna upp mig och säga sanningen. Istället går jag runt och bara förpestar deras liv. Okej, nu tar jag kanske i lite, men varför är det alltid så att man ger skiten till de människorna som verkligen inte förtjänar den? Troligen för att man vet att de älskar en i alla fall, hur elakt man än beter sig..