Jobb, jobb och lite mera jobb, hajjemän!
Har gjort min första jobbdag hos min nya brukare idag. Och jag ogillar fortfarande väldigt starkt att gå bredvid, samtidigt som jag såklart förstår att det är nödvändigt. Det är i alla fall skönt att första dagen är över, den är alltid värst. Eller ja, man är som mest nervös inför det (som jag märkte inatt, då jag inte sov ett skit. Inte likt mig att bli så orolig), då man inte har en aning om hur personen är. Det känns som att jag snart kan alla brukare i Skara, allt från autism, down syndrom, celebral pares (cp-skada) och så mycket mera. Okej, inte alla såklart, det var att ta i, men har jobbat som personlig assistent åt fem olika brukare under snart tre år, och som elevassistent åt x antal elever. Ja, jag skulle kunna skriva och prata om det här hur länge som helst, men eftersom de flesta av er inte vet vilka personerna är, eller hur jobbet är, så är det nog inte så roligt att lyssna på när jag börjar babbla om mitt jobb. Samtidigt som jag inte heller får prata för ingående om det, därför låter jag bli. Och det är också därför som jag älskar att prata med folk som jobbar med mig eller inom samma yrke, det ger mig mycket och är tillåtet.
Och imorron ska jag ut till särskolan på Valle och jobba från 8.30- 17.00, för första gången på två månader. Åh, fyfan vad roligt det ska bli!
Sjukt vilket tråkigt inlägg för er att läsa märkte jag nu, haha. Men ja, det är det mitt liv går ut på i veckan- jobb.
