matilda-

Tecken på att man (jag) inte längre betraktas/känner mig som en tonåring:
- när mamman i affären säger åt sin dotter att sluta ställa en massa frågor till damen. WHAT? Jag? Dam? Ha ha ha, vilket skämt!
- man går från ungdomslön till vuxenlön.
- man gillar att tvätta och stryka, då man ser att kläderna blir rena och raka (herregud- jag vet).
- man får gå runt på Systemet själv och välja precis vad man ska dricka, och inte längre stå gömd i någon gränd och vänta på sin sprit.
- det har inte längre samma charm att ragla hem klockan 06.00 en lördagsmorgon som det hade när man var 16 år.
- man känner sig heller inte skithäftig längre när man visar upp sitt körkort som legitimation.
- man går inte längre på lama raggningsrepliker från killar som uppenbarligen sagt samma sak till varenda tjej i rummet.
- att man känner sig gammal när folk som är tre-fyra år yngre än en själv kommer in på krogen. Var inte det jag som var dom nyss?
- när man skrattar åt tanken på att man själv skulle försöka planka in mellan staketet på Stadt igen. För som sagt- gjorde inte jag det alldeles nyss?
- när man reser 1000 mil hemifrån, alldeles ensam, utan att vara rädd för att misslyckas.
- när man kan ta viktiga beslut utan att be om hjälp från andra.
- när man förstår att man kan gråta utan att vara svag. Utan man förstår att det snarare är tvärtom. Det hade jag svårt att förstå förut.
- när man inte ser ett misslyckande som enbart ett nederlag.
- när man tänker på andra människor före sig själv.
- när man faktiskt kan säga nej till något man inte vill göra.
- man vågar säga när det är något man faktiskt inte förstår, utan att verka/känna sig helt dum i huvudet.
- när man faktiskt är kapabel till att ta hand om andra än sig själv.
- man blir bjuden på alkoholhaltiga drycker av sin familj och släkt.
- det är inte längre förbjudet att ta sprit från mina föräldrars förråd.

Tecken på att man (jag) fortfarande betraktas/känner mig som en tonåring:
- man får kommentarer som "lilla gumman" och "ge det några år så kommer du också förstå".
- folk tror att man inte är kompetent till att göra saker, t.ex. sitt jobb, för att man bara är 20 år. Som att kunskapen sitter i två siffror.
- när man fortfarande behöver mammas ärliga råd för att köpa ett plagg man är osäker på.
- när det enda man vill är att krypa upp i mammas famn, gråta och bli tröstad.
- när man fortfarande blir tokig när ens pappa provocerar en och drar dåliga skämt..
- ..samtidigt som man saknar det när han inte gör det.
- det lockar fortfarande att planka in på ett uteställe- enbart för spänningen att man inte får det.
- det är också förjävla roligt att dricka sig redlös.
- det är fortfarande oroväckande roligt och ett lyckorus att shoppa och bränna pengar.
- det pirrar fortfarande lika mycket i magen när man träffar killen man gillar nu, som det gjorde första gången man var kär.
- det gör också lika förbannat ont när ens hjärta blir krossat. Jag trodde det skulle bli lättare?
- mitt rum är fortfarande lika stökigt som när jag var 15.
- jag tycker heller inte det är roligt att laga mat, dammsuga eller damma.