matilda-

Det är så jävla härligt med vissa vänner, vänner som Lossi. Jag förvånas ständigt av hur underbar hon är, hur bra vi kan läsa varandras tankar och förstår precis vad den andra känner och menar. Jag vet nog knappt någon som förstår mig lika bra som hon utan att jag ens behöver säga nåt, och vice versa. Jag älskar oss!

For you I bleed myself trying.

Tralala lilla molntuss- kom hit ska du få en puss!

Dom kan klaga om dom vill
jag har slutat bry mig om sånt
jag är glad att jag finns till
det breddar upp min horisont.



Det är konstigt hur vissa saker kan få en på så jävla bra humör, litet som stort. Att nån kan få en att slippa ha den där jävla stenen i hjärtat och ångestklumpen i magen. Det är så jävla skönt, och så jävla bra. Åh, det här lever jag på. Jag tänker inte försöka förklara, för det kommer inte låta lika stort för er troligen. But since det här har varit sån jävla ångest för mig så räddar det mina dagar. Så TACK!

Idag har mamma lärt mig lite grunden i teckenspråk, så jag går runt här hemma och repeterar det för mig själv. Äntligen har jag hittat något som jag tycker är intressant.
Åh, life is good for now, så jag tänker inte leta fel. Ni vet, när man mår bra så känner man sig oövervinnlig och som att inget kan få en att falla igen. Snarare ingen. Man (jag) känner mig oberoende när jag mår bra, vilket gör att jag ger blanka fan i killar och alla andra problem. Tummen upp, jappjapp, heyhey.

Jag är i extas, och den enda och simpla anledningen är följande..

        

Jag satt och kollade på Johnny Cash på tvåan förut, fan vad bra det var. Och vad bra han är. Allt var så fint och ledsamt på samma gång, åh. Kunde valt en jävla massa låtar, men jag valde låten han själv inte skrivit.. Men ja, han gör den så jävla bra, och jag är inte så pepp att jag vill ta någon mer up-tempo låt.

Satte på filmen Tillsammans är man mindre ensam sen, sjukt fin film. Orginell, men ändå så mycket jag, på nåt sätt.

På över tre månader har jag träffat pappa en vecka. Och det är faktiskt ganska jobbigt. Det var inte alls som när han var i Bosnien och jobbade när jag var elva år, för då var jag pappas lilla flicka och hade mer eller mindre ont i magen varje dag. Jag är väl egentligen fortfarande pappas flicka, men mycket mer självständig. Men fortfarande, det var pappa (och mamma) som såg att jag mådde dåligt när jag inte ens visste om det själv. Han som saknade mitt galna skratt och konstiga påhitt. Pappa som kallar mig hönapöna och proggarn. Som skulle acceptera mig oavsett hur jag var eller hur många gånger jag misslyckas. Som provocerar mig så jag blir tokig och retar mig för min rebelliska period. Som vet precis hur jag fungerar utan att behöva säga ett ord. Som har koll på det mesta jag gör, for good and for worse, men älskar mig ändå. Pappa som alltid får mig att skratta och må bra.

Men trots att jag saknar honom så finns det ingen som jag är så stolt över och beundrar så sjukt mycket. Okej, mamma ligger på samma plan där i för sig. Men det pappa gör nu, jag är så fruktansvärt stolt över honom och glad att jag har världens bästa pappa! Och så oerhört tacksam för att jag har världens starkaste mamma som klarar av att göra allt och ändå lyckas behålla humöret och modet uppe, trots att jag vet att hon saknar pappa minst lika mycket som jag. Och Carl som klarar det, för jag vet att han är i samma sits nu som jag var i för sju- åtta år sen. Givetvis Johan med för att han klarar det, och för att han själv åker ut i världen. Men i september är pappa nog hemma ett tag igen innan han åker på nya äventyr, haha.

Det jag ville säga med det här inlägget var väl mest att jag är enormt tacksam för att jag just växt upp med och har en outstanding familj. Och jag tar det inte förgivet längre. Jag älskar er!

    

Gårdagen var sjukt trevlig. Började med att gå ner till stationen vid halv åtta för att hämta upp Julia som skulle joina festkvällen. Hämtade upp volleybollbrudarna (eller ja, Malin var den enda som var klar, haha) och gick för att förfesta hos Empem. And for the record, min gamla blandning var oväntat god för att vara mig, haha.
Vid tjugo i elva skjutsade Sandra ner mig och Julia till stationen, vi var dom enda som var pepp på Skövde. På tåget träffade vi Klas och Hana, och vi fick oss ett par goda skratt (jag hoppas du kommer ihåg vår deal?!). Stod och hängde utanför Modegrillen och tränade repliker mest, haha. Vid tolv var vi väl inne på Voda. Och ja, jag har inte så mycket att kommentera därifrån, förutom att mina kläder luktade öl resten av kvällen, haha!
Runt fyra hade vi lyckats ta oss hem i kylan efter lite ändrade planer.. Men jag hade en sjukt trevlig kväll ändå på något sätt :) Och tack Julia, för att du är så jävla grym!

Idag kom jag hem runt tolv tiden efter en uppfriskande promenad. La mig i soffan och somnade tills klockan var tre då mamma och Carl kom hem. Klockan halv sex var jag tillbaka i Falköping igen.

Imorron kan nog bli en grymt bra dag! Först har jag bara skola från 8-10.30, sen är det hem och tvätta, städa och fixa mig inför kvällen då jag går på´t igen, haha! Jag gillar´t! Studentfest i Skövde, 200 dagar kvar för dom, 192 dagar kvar för oss i Falköping. Börjar inte förrän tio på tisdag heller, så det ser bra ut. Bara den här bakisdagen kan gå över så är jag inte sen på´t. Inte så sen på att dra till Götet på lördag och festa med. Snackade om det igår, och jag säger inte nej. Emma verkade sjukt på med så :)

För övrigt saknar jag den där fjärilen-i-magen känslan som jag hade lite i september. Det behöver inte vara nåt seriös, utan bara känslan när man kommer och tänka på personen i fråga, kollar mobilen (ännu) oftare och mår oförskämt bra. Det gör jag nu med i för sig, men på ett helt annat sätt. Det finns faktiskt inte så mycket som slår den känslan..

Rock on.
  

Uppe med tuppen var jag nästintill idag, halv elva gick jag redan upp, tss. Men jag hade sån bakfyllehuvudvärk att jag inte pallade att vrida och vända mig mer. Anyhow, igår var en bra kväll. Inte överdrivet, men helt klart bra.

Så, nu till resan..
Onsdag: första dagen på resan, som ganska givet bestod av mest resande. Emma kom till mig runt 06, blev skjutsade till Landvetter av mormor och morfar, sen klockan 10 gick planet. Kom inte fram förrän runt fyra, med tanke på att vi mellanlandade i Malmö. Åkte buss i två timmar från Antalya till Alanya, så runt sju på kvällen var vi äntligen framme. Lämnade våra saker på rummet och drog och ut kollade läget mest. Tog några drinkar på stranden.
Torsdag: började med att vi beställde två utflykter, en till Hamam senare på eftermiddagen, och en tills på måndagen. Sen gick vi ut och pressade och badade, tills klockan var fyra då vi åkte med våra tillfälliga föräldrar (haha) till Hamam. Blev bokstavligen talat skrubbad från topp till tå, fick massage, bastade, badade och fick ansiktsmask.
Kom hem till hotellet, käkade kvällsmat nere på hotellet, sen gick vi till Queens Garden och Sedir, tog drinkar och spelade spel med servitören, haha. And for the record så var jag röd som en tomat hela den kvällen.
Fredag: chillade vid stranden/poolen (eftersom de bara låg några meter ifrån varandra) hela dagen, och på kvällen var det fan knack för oss två. Och nu började väl vi-köper-inga-drinkar-själva, haha. Norrmän och tyskar hittade vi också. Började med galen dans på The Doors för att sedan gå över till Havana. Där fick vi helt plötsligt en 1½ liter skål med Sex on the beach framför oss, och inte tackar vi nej till det inte. Och jag vet inte hur många som vi sa att vi skulle komma tillbaka till för att festa med dom, men inte fan gick vi tillbaka till någon, haha.
Lördag: började som alla andra dagar, solade och badade ganska så jävla bakfulla både jag och Emma. But hey, som att det skulle stoppa oss. På kvällen gick vi och köpte en kortlek, och det visade sig vara resans bästa köp, haha! Satte oss i våra favoritsoffor med utsikt mot stranden och spelade, då våra favoriter kom och ville vara med. Inte för att vi ens visste vilka det var då, men rätt snabbt blev dom vårt nya umgänge ;) Drack Pina Colada, och det är fan bokstavligen talat en pina att dricka den..
Runt tolv åkte vi upp till slottet i deras bil, för att sedan åka till The Doors får drinkar. Några vodka+cola och tequilashotar senare var det igång igen, haha. Om dom man umgås med äger 6 hotell tillsammans så har man inte så dåligt samvete att det bara är dom som bjuder, haha. Mitt och Emmas motto; vi gifter oss rikt i alla fall, haha. Gick runt lite i hamnen, sedan tillbaka till hotellet för att nattbada i havet. Eller ja, badet stod för mig och Emma, kanske berodde på att vi var fullast och dom andra var chicken och tyckte det var kallt, haha.
Söndag: Här har jag lite dåligt minne, men vi chillade som vanligt vid stranden från 10-17 typ. Sen käkade vi med favoriterna (Erdal och Serkan) och deras vänner. Man kan väl säga så att hela hotellpersonalen visste om oss vid det laget, och reaktionen när jag och Emma kommer in med dom var mest "OH MY GOD!" Haha, helt stört!
Efter det åkte vi, tror jag, till vattenpipastället. Assoft ställe faktiskt, där folk samlas mer för att umgås än för att röka vattenpipa, det är jävligt synd att vi inte har nåt sånt i Sverige. Vad jag vet så har vi inte det i alla fall?!
Jaja, lite senare åkte vi med dom på deras motorcyklar (Emma- haha) hem till deras lägenhet. Och jag vet att det låter oansvarigt och så, men ja, vafan.. Deras lägenhet var i alla fall sjukt jävla snygg. Jag har aldrig sett två killar som bor snyggare faktiskt. Sen var det chill där innan de skjutsade hem oss till hotellet.
Måndag: utflykt nummer två. Klockan åtta gick bussen till Manavgat, där vi först skulle på marknad, sen båttur, och sen till en moské. Jag fick lite panik eftersom bankomaten var paj vid vårt hotell, vilket betydde att jag och Emma delade på de pengar vi hade kvar i plånboken. Det var jävligt surt att man kände att man var tvungen att hålla tillbaka på vad man köper, jag är liksom inte van vid det, haha. Men jag köpte i alla fall en vattenpipa och underkläder. Båtturen var all inclusive, då får man passa på. Fick sjukt god mat och sjukt stark vodka och cola- haha! Samt att jag och Emma + två andra i personalen dansade för alla andra på båten, haha! Och det var inte för att vi var fulla, för det var vi inte, det var för att personalen frågade oss, och vi ville bjuda på oss själva ;D Moskén sen finns inte så mycket att säga om. Jag är lite halvt fascinerad av andra människors tillgivenhet för deras religion. Inte för att jag ens vill vara sån, men det är ganska häftigt att se såna kontraster i religionerna.
På kvällen tog jag och Emma och blev knack utan våra favoriter. Vattenfallspelande på hotellet med receptionisten blev det istället. Dock träffade vi Erdal, Serkan med vänner senare på först vattenpipestället (haha, fuck you Emma för att vi skulle dit igen, hahaha), sen på Havana Bar/Beach/Club. Jag och Emma hittade några tyskar, och vi har aldrig varit mer tacksamma för att träffa tyskar i hela mitt liv, haha! Svenskar träffade vi också, och det var en sjukt bra kväll! Förutom att jag var störd och gjorde saker jag inte kan stå för, men det är ju en annan femma. Och jag har nog aldrig fått så mycket bekräftelse som jag fick den kvällen, haha, sweet. Sjukt bra kväll, som sagt, punkt.
Tisdag: chill som vanligt, sen restaurang, sen kvällsmat på hotellet och sen hem till Serkan och Erdals lägenhet. Erdal var såklart inte där när jag som mest ville det, utan det var deras kompis istället. Och jag finner verkligen inga ord för den kvällen, därför tänker jag inte sätta ord på det heller. Idiot är vad jag är ibland. Jaja, det skulle bli min och Emma relativt lugna kväll för att vi inte ville vara bakis inför flygresan hem, men ett par drinkar senare så..
Ja, när vi kom hem satte vi oss och snackade med receptionisten, och fan vad söt han är! Nu menar jag inte bara utseende, utan han personlighet, åh!
Onsdag: jag och Emma hade halvt panik för att vi skulle åka hem. Den dagen kan man kalla ångest. Hela vägen hem ville vi bara vända om och tillbaka till Alanya. Men det gjorde vi såklart inte, så här är vi i Sverige igen. Och fyfan vad jag inte tror Sverige är nåt för mig just nu. Jag vill ut i världen, nu! Jag vill ta studenten, nu, så jag kan göra vad jag vill sen. Funderar starkt på att dra med Annie, Wb, Malin och Bella till Alanya nästa år igen. Åh för den här resan, stort jävla hjärta!

I början tyckte vi det var jävligt jobbigt med alla som bokstavligen talat skrek efter en, tog i en och till och med förföljde en, men efter ett tag märker man det knappt. Det är Turkiet, alla vill sälja sina varor, och vi är svenska blonda tjejer, ja, då blir det väl så.. Men som sagt, den här veckan har nog fan jag och Emma fått mer uppmärksamhet och bekräftelse än vad vi fått under hela vårt liv, haha. Ja, om ni orkat ändå hit borde ni få en guldstjärna. Så nu ska jag sluta babbla.
Rock on.

It's times like these you learn to live again
It's times like these you give and give again
It's times like these you learn to love again
It's times like these time and time again.

Åh, kan hända att det varit en underbar eftermiddag och kväll, hajjemän,
kan hända att det beror på att jag har överskottsenergi som fan,
kan hända att det beror på att jag är lycklig,
vilket i sin tur kan hända att det beror på att vi drar imorgon!

Tack för idag alla, ni är bäst, och allt blir så mycket bättre när man är glad :D no wonder liksom..
Ha det så roligt i Sverige ( ha ha ha ) mina kära läsare :D
OM TOLV TIMMAR SITTER VI PÅ PLANET TILL ALANYA, BET THAT!

Åh, jag har fått ett foto på och information om mitt Fadderbarn. Känslan är faktiskt obeskrivlig, hon var så söööt! Rabecca heter hon, är 5 år och bor i Malawi. Så nu ska jag också kolla möjligheterna att åka och vara volontär i Malawi. Det känns som att det blir det landet eller Sydafrika, som jag länge tänkt på. Åh, jag känner redan såna moderkänslor för Rabecca, det är helt sjukt. Men det är bra, och jag är lycklig.
Ska försöka kopiera in bilden på datorn med, så ni får se henne (om man får det?! Det borde man väl få?).

Nu ska jag ner och läsa all information om henne och Malawi, på engelska, underbart!
Sen ska jag duscha och fixa mig inför ikväll. Halv sju kommer Emma, då beställer vi resan. Halv åtta ska vi vara på förfest hos Malin.

"Det är okej att må bra Matilda. Leta inte fel som inte finns."

Kan man göra något annat än att sakna denna galna bruden?
Åh, det finns inga ord.
Jag älskar dig, även om du är hundratusentals mil bort, du vet :)

Så, det var allt för ikväll. En bra dag kan ofta sluta med messed up tankar.

Ibland måste det få göra ont.

Jag är så trött att jag kan somna när som helst = att jag skrattar så jag gråter åt de mest töntiga sakerna. Så detta inlägg kommer nog inte bli sådär speciellt grymt, men det får ni ta. Sleepover hos Lisa med brudarna inatt var åh-så-underbar! Kom dit runt sju, då tio brudar skulle bestämma maträtt, så när klockan var nio eller nåt så hade vi käkat klart, haha. Spelade Galenpanna med egna lappar (Läder-Beckis, Sigge-Pigge, Hohill, Billy och Handen), kollade på Svensson Svensson, var ute och åkte bil mitt i natten (the things we do for friends, haha) och bara tjötade. För att inte glömma alla jävla skratt, speciellt åt Teletubbiedansen. Bara för att den är så jävla rolig, och för att jag är Tinky-Winky som äger sönder alla dom andra på dansen, så länkar jag den här nedanför. 
               När hälften av brudarna åkt hem var det bara jag, Elin, Lisa, Frida och Sandra kvar. Alla trängde in oss i Lisas rum med madrasser, täcken och kuddar. Men since jag låst mig ute kunde jag varken få tag på kuddar, madrass, pyjamas, tandborste eller nåt sånt, så jag fick tränga ner mig med Lisa i hennes säng istället, grr :D Så sammanlagt, efter att ha vaknat femtiosju gånger, sov jag väl runt 3-4 timmar inatt. Härliga tider, speciellt när jag är van att sova runt 9 timmar per natt. Men det var så mysigt, och den kvällen/natten behövdes verkligen! Jag älskar er!
               Sen imorses fick vi nästintill hotelfrukost, och alla gick runt halvnakna och osminkade, vem skulle tacka nej till oss i det läget liksom?! Haha. Klockan halv elva drog jag i alla fall till stationen och hämtade lillebror som åkte buss själv för första gången i hans liv. Han satt längst fram hos busschauffören och var nervös för att bli kidnappad, hahaha! Vi elva åkte vi i alla fall iväg till Karlsborg och hälsade på mormor och morfar. Fikade, åt, fikade, åt, fikade, åt.. Ja, ni ser vart det är påväg va? Nej, men vi var ute och gick med, åkte till Granvik och kollade på stället/huset jag och min familj bodde i tills jag var fyra. Visserligen bodde vi samtidigt i Skara, men ja.. Det var en sjukt mysig dag i alla fall, trots att jag var nära på att somna bakom ratten på vägen hem. Okej, kanske inte, men pretty much.
               Bilder kommer nog troligen imorgon. Snor en bild av Lisa sålänge, som jag köttade till och kastade iväg min mat för, haha. Puss sålänge, och ha överseende med detta inlägget va..

It's in the water, baby, it's in the pills that pick you up
It's in the water, baby, it's in the special way we fuck
It's in the water, baby, it's in your family tree
It's in the water, baby, it's between you and me

Bite the hand that feeds, tap the vein that bleeds,
Down on my bended knees, I break the back of love for you.

Ni får de första bilderna på tatueringen idag, trots att den inte är läkt, är ärrig, vattnig och inte så allmänt mysig. Men jag gillar den ändå, ni får kanske bättre bilder en annan dag..

 

Idag var en... händelserik dag, minst sagt. Skola från 8-11.30, sen drog jag, Sandra, Elin och Sara ut till Floby och HiHi-tatuering. Kollade lite i pärmarna, sen skulle vi beställa tid. Tänkte ta nån om nån vecka, men fick en två timmar senare, klockan två. Kanske för spontant, men that´s me, och jag gillar det faktiskt. Man lever bara en gång, och "om det gör dig lycklig", right? :) Så nu har jag fyra körsbärsblommor från vaden till foten, som representerar mamma, pappa, Johan och Carl. Jag är galet nöjd, även fast jag inte ser dom så väl nu när jag har den tejpad men.. Och hey, fan vad ont det gjorde! Det gjorde nog dubbelt så ont som på ryggen.. Nåja, nästan i alla fall. Ömmar gör det fortfarande, och jag kan inte gå ordentligt alls, eftersom en blomma sitter där man böjer foten, eller vad man ska säga. Men vill man bli fin så får man lida pin, och smärta är ett övergående stadie, haha. Tack brudar för att ni var där och var moraliskt stöd, speciellt tack till Elin som var där längst, fick kramp i handen pga mig, och körde hem mig till Falköping. Love you guys, tihihi.
Bild får ni imorron när tejpen rycker :D
And for the record, jag blev tatuerad av Fredrik igen, och jag blir lika kär varje gång. Jag har inget emot att han tar på mig liksom, tss.

När jag kom hem kom Sandra förbi en sväng, slökollade på tv och snackade tatueringar, jobb, praktik.... Hon fick till och med köra mig till Ica och hem igen, pga mitt handikapp, haha. Och nej, jag utnyttjar inte mina vänner som det verkar nu :P

Imorron är det fredag, och äntligen ska jag få spendera en hel helg i Skara. Jag längtar!